En svensk klassiker.

Jag gjorde det.

Hasade/ masade mig runt TRE mil i terräng. I regn. I lera.

Men i mål kom jag.


Detaljer följer.

Flexibilitet har ingen dött av.

Ibland är det ju kläder som pockar på uppmärksamheten och vill följa med hem. Men idag var det Miss Li som viskade i mitt öra ta-med-mig-hem-nu-eller-förlora-mig-för-alltid. Musik åt folket tänkte jag och snickrade snabbt ihop en egen ursäkt att bryta skivköpstoppet. Och för er som undrar så är flexibilitet ordet för dagen.

Stockholm

Imorgon bär det av till vår vackra huvudstad.

Fredag - Speed-dejta fem vänner och två tillhörande bebisar.
Lördag -Springa runt i skogen på Lidingö.
Söndag- Bara överleva. Mobilisera kraft för att ta sig till tåget.

På nya äventyr.

Under natten har min armaniklocka och silverringar fått ben och svajsat iväg på egna äventyr. Eller så har jag lagt de tre på ett mycket säkert ställe? De var iallafall inte att finna imorse. Jag ska arrangera en skallgångskedja medsamma jag kommer hem.

IRL

Livet kan inte bara vara URL. Det är IRL också. Rätt störande faktiskt. Men det är svårt att påverka. B och jag inhalerar tapetdamm och spackeldamm på kvällstid och jobbet är ju ändå jobbet.


Ifall ni undrade var jag var någonstans.

Lidingöloppet.

Lidingöloppet är på lördag.

Inombords fullständigt jublar jag. På ytan verkar jag dock lugn.

Resans slut.

På fredag kommer jag att räta ut ett frågetecken som varit krokigt en längre tid.

Vitlök.

Gårdagen blev tapas och rödvin.


Och vitlök sade B igår när jag kom hem.


Mycket vitlök sade B när han gick upp för att renovera.


Du måste vädra här sade B när han kom tillbaka in i sovrummet.


Puss någon?

Renovering dag 970

Och med ett litet skutteliskutt är det dags att hoppa ur sängen för att riva ner tapet med glasfiber* i.





*det sticks så inihelvete...

Happy Face.

Lånat med tillåtelse av Kerstin.

3 saker som gör mig glad just nu....

1. Förra fredagen fick jag nöjet att träffa Miss KYD, Missy & Miss E. Just möten med människor gör mig glad. Annorlunda möten gillar jag.

2. Nu kommer jag ju inte upp i Kerstins besökarstatistik men att det faktiskt är folk som tittar in här varje dag är ju helt fantastiskt bara det!

3. Min nya mobil går att blogga med! Inte för att jag gjort det än. Inte för att jag har listat ut hur man gör än... Men det går!

Helgens Agenda.

Helgen är lite av varje.

Fredag- Kan bli en liten AW sväng med Bs vänner? Kan även bli nedrivning av strukturtapet i hallen?

Lördag- Först är det städning med bostadsrättsföreningen. På kvällskvisten är det tjejmiddag med besöket från Strömstad & Karlstad. Samling med hela flocken brukar ske 2-3 gånger om året.

Söndag- Brunch med flocken. Satsar en rejäl peng på att det blir fortsatt renovering.

Face-book.

Check Check. Double-check.

Är det bara jag i hela världen som inte har skapat ett face-book konto?

Kom hönan eller ägget först?

Finns gud?

Show Me The Money

Handelsbanken! För jösse namn. Släpp in mig på internetbanken! Jag har PMS. Jag är ej vid mina sinnes fulla bruk. Man får göra lite som man vill men ändå komma undan med det. Det här var att ses som första varningen.

PMS i flock.

Härligt att se att det finns andra sura systrar. Ett genialiskt inlägg med. Det bästa av allt är att vi lyder under andra lagar så man får säga lite vad man vill. Så kom jag på att det är min blogg så det gör jag ändå! In your face.

Tankar efter persisk lunch.

Noterat.

Vitlökssmaken är borta. Dock får två askar läkerol salmiak mig att må illa.

Dont Mess With Miss UD

...och hällande regn mina vänner gör inte saken bättre.

PMS

Hur många veckor innan är det legalt att vara tjurig?

Rumsren.

Man vet ju hur hundvalpar känner sig numera. Tidningspapper över hela golvet och för att vara på säkra sidan lägger jag en tidning på köksstolen. Uttrycket "att vara försiktig" har aldrig varit synonymt med min person.

UPDATE: Jag målar och varken kissar eller bajsar på golvet.

Man klarar sig alltid.

Det här blir ett långt inlägg om en händelse utan trams. Om fantastiska människor och en människa som jag önskar väldigt illa.


En gång för länge sedan beslutade jag mig för att åka till Kanada. ENSAM. Just det ensamma var viktigt för att jag skulle utvecklas. Jag satte mig på planet åkte till London, åkte till NY och bytte till Toronto. Just i Toronto kunde jag faktiskt bo en vecka hos min väns svärmor & svägeska. Jag var där i fem hela dagar och utforskade Toronto. Allt i enligthet med utvecklingen. Efter dessa fem dagar var det dags att styra kosan till Montreal. På tåget hamnade jag vid en student som var från Kanada och studerade till arkitekt. Vi satt och pratade hela resan och när vi kom fram hjälpte hon mig att hitta ett vandrarhem. Hon ägnade följande dag att visa mig runt. På vandrarhemmet träffade jag en svensk kille. Egentligen hade jag inte mycket övers till honom och tyckte egentligen att han var en viktigpetter men han var enträgen och ville umgås. Det slutade med att jag bjöd in honom till att umgås med mig och den kanadensiska studenten. På vandrarhemmet var även en dansk kille som som också hängde på ut den kvällen. Det bestämdes då att jag skulle stanna kvar några dagar i Montreal med den svenska killen för att sedemera möta dansken uppe i Quebec.

Det blev aldrig så.

Det blev verkligen inte så.

På morgonen vinkade jag adjö till dansken som skulle iväg och turista lite i omgivingen. Själv skulle jag och den svenska kille byta vandrarhem och sedan på en privat fest med min nyfunna kanadensiska vän. Jag har rest kors och tvärs över hela jorden och ändå gjorde jag det mest förbjudna. Jag vände ryggen åt min väska. Den försvann. Tillsammans med min svenske vän.
Jag kan fortfarande idag känna den känslan när jag inser att väskan är borta tillsammans med min reskompis. Jag springer runt vandrarhemmet och inser att ALLT av värde är borta. Att jag är ensam i Kanada precis utan pengar, pass, kreditkort, kamera, Lonely Planet. Man är naken. Så fruktansvärt naken. Jag får 20 dollar av ett gay-par från LA som säger att jag åtminstone ska ha till lite mat. Jag försöker ringa hem collect call och blir kopplad till Schweiz flera gånger innan de slutligen kopplad Sweden. Ber min pappa som nästan är i upplösningstillstånd att försöka ta reda på vad min kompis i Detroit har för telefonnummer via hans mamma i Växjö. Mitt i allt detta öppnas dörren och in kommer min danska blivande reskompis. Tydligen hade svensken länsat hans plånbok när de sov eftersom de sov i samma rum. Han hade också gjort den upptäkten. Nu var vi iallafall två utan pengar. Till slut fick min pappa tag på telefonnumret till min vän i Detroit som faktiskt var hemma. Han var beredd att sätta sig i bilen och åka och hämta mig. Åtta timmar bort. Eller boka en flygbiljett till mig att hämta ut på flygplatsen. Den planen sprack en aningens då jag saknade pass. Mitt i detta erbjuder sig en kille från Thailand att köra tillbaka till Toronto några dagar tidigare än tänkt för att hjälpa till. Innan var vi tvugna att göra en polisanmälan. Så vi traskar iväg till polisstationen och gör anmälan. Bakfull så in i h-vete. Ber att få låna nyckeln till toaletten. Lånar. Gör anmälan. Lånar igen. Vi sätter oss i bilen med vår hjälte bakom ratten. Han kör oss. Bjuder oss på KFC. Min danske vän kommenterar de mynt han har i fickan att han hade tänkt att ge det till tiggare "men nu behöver jag de bättre själv" säger han och skrattar. Jag kontrar med " och hade jag haft en kamera hade jag tagit kort på oss nu" men den var ju borta.

Väl framme i Toronto har min väns fru satt sig i bilen. Stoppat in alla tre barnen och kört fyra timmar för att möta upp mig i Toronto. Hon hade inte träffat mig innan, hon visste bara att jag var hennes mans vän och ställde därför upp till max. Jag vet inte egentligen hur man tackar en person som verkligen släpper allt och ställer upp för den lilla naiva svenska flickan som skulle utvecklas.

Min månad i Kanada blev annorlunda. Istället för att prova vingarna och resa runt blev jag med ens rädd. Jag stannade kvar med Julie i en vecka i Toronto tills dess att mitt provisoriska pass anlände från Ottawa. Jag lärde mig hur det svenska konsulatet fungerade. Om hur man budar pengar från Sverige. Om hur det är att stå på ett vandrarhem ensam och dirigera men även lugna ner sina föräldrar. Jag lärde mig att bara för att folk är svenska är det inte samma sätt som att de är goda. Jag tänker ibland på den kanadensiska studenten som tog hand om mig och som jag inte kunde kontakta och berätta varför jag aldrig dök upp på festen. Hennes telefonnummer fanns uppskrivet i Lonely Planet. Jag försökte sedan att kontakta universitetet för att på något vis kunna nå henne och förklara. Den danske killen bodde hos vår thailändske hjälte och spelade jazz-skivor några dagar tills dess att han fick kontakt med sina kompisar som hade rest åt andra hållet. Han frågade mig om jag ville följa med och resa med dem igen men jag tackade nej.


Numera när jag bor på vandrarhem sover jag med alla väskorna i sängen. Med ena ögat öppet. Och jag svär vid Gud. Ser jag svensken igen brukar jag våld.

Verkligen- När?

Ursäkta. Finns det någon här som kan precisera när exakt man blir vuxen? Jag önskar nämligen att undvika det. Jag har inte tid.

Satans verk.

Flygplan har skapats av Satan.

Det sker ju olyckor precis hela tiden. Det enda man kan vara säker som det verkar är att man kommer ner igen.

Ny information.

Fantastiskt hur mycket spackeldamm som egentligen får plats i en näsa.

Söndagsshopping

Bauhaus*


*Med reservation för ändringar.

The reuturn of the ipsy tipsy II

Jag tänkte och tänkte.

Vad ska jag avsljöa för smaskitg.

Tror ni det är lätt eller? Näe då.

Låt mig fundera.

Vet ni vad. Det är ju inte det lättaste att vara kreativ när maten är slut. PFFT.

Dags att nanna.

The Return of THHE ipsy tispy

Fyllebloggningen går framåt. Tidigare mening filade jag på i en stund. Eller rättare sagt.
Det är fingrarna som inte vill lika fort som jag. Sedan finns det ett mer seriöst problem i hushållet. Vad ska man äta när man kommer hem. En sån där snabbpizza gör väl ingen sommar direkt. PFFFFT. För människor som vanligen blir mätt på tre ärtor. Det är inte jag.

Jag har träffat tre eminenta bloggerskor. Det var konstigt för normalt är att jag är i centrum och är roligast. Nu fick jag kämpa liter mer. Jag beskrev mig själv som en giraff.

Nåväl. Nu är det dags av avslöja en hemlighet.

Miss Ipsy Tipsy

Tonight is the night for some serious fyllebloggning!

To be continued.

Postmannen ringer alltid två gånger.

... och det gör städerskan med.

Det är därför jag hör ett vrål från korridoren.

"Nu kommer DING-DÅÅÅÅNG DING-DÅÅÅÅNG!"

Man skulle bara kunna öppna dörren. Eller inte.

Helgen.

Har vi en helgagenda?

Ja det har vi.

Fredag- After work med två eller möjligen tre glada flickor.

Lördag & Söndag- Det ska spacklas, slipas och målas.

Vad händer?


(Kom på att även om jag skrivit det här ett tag är idén stulen från eminimeta Kerstin!)

Semesterbarnet.

Fikorna duggar tätt denna veckan.

Idag är det fint besökt dock. Det dök ju upp ett toppenerbjudande på semestern i mars. Men vi valde att inte sälja då. 200 kameler! Det hade varit något! En fika med Lisa och hennes dotter står på agendan i eftermiddag. Sedan är det löpträning som gäller. Önskar att det fanns fler mil i benen. Lidingöloppet knackar snart på dörren.

Ryggen fri.

Äter din chef choklad och inte bjuder dig trots att du börjar protestera med stora bokstäver och rulla stollen i chokladens riktning står dig dig bi att slänga tex en orange överstrykningspenna på honom.

Varför jag vill bo i en garderob.

Det här inlägget är tillägnat Annie och Peter. Så vill jag säga att det är svårt att fotografera en garderob.

Två sopsäckar tapet är jätteskojigt att riva ner.

Så kan man stöta på hinder där någon tapetserat dubbelt med strukturtapet. Sitter som berget.

I vardagsrummet drog det tillfälligtvis förbi en orkan. Notera den nya fina soffan från Bolia mitt i bilden.

Kunniga kollegor.

Vad gör egentligen mina kollegor här på ett simpelt kontor egentligen. Vi har ju en hel hoper Svennisar! Först strömmade de goda råden till curlingtjejerna häromsistens. Men det tar ju inte slut där. Ånej. Helt klart att Sverige vinner mot Nigeria bara de kloka råden och ropen från fikarummet når ända ut till pågående match.


Update. Fast jag brukar berätta för alla som vill höra och även de andra vilka hästar som kommer att riva i trippelkombinationerna. Ifall ryttarna ska driva på, räta ut hästen, öka, ta halvhalter, osv osv.

Man skulle kunna kalla mig lite som Malin Bayard. Bara jag fick låna Flippan lite så.

Applåder för B!

Härmed vill jag applådera för B som har gjort klart garderoben!

Ett fyrfaldigt leve för honom!


Hurra

Hurra

Hurra

Hurra


UPDATE. Det är så fint i garderoben jämfört med kaoset i resten av lägenheten med nedrivna tapeter... Jag ska flytta in och bo i garderoben. Det ska jag.

Låt barnen komma till mig.

Idag ska jag träffa Felica och självklart Felicias mamma. Felicia är nästan 1½ år. Jag gillar henne skarpt eftersom hon inte tror att jag är Riddare av Satan. Jag gillar barn som inte är rädda för mig. I fredags träffade jag en Elliot som inte ens grät när jag höll i honom. Men som sagt var en gång är ingen gång... Tre gånger* Det får bli målet.





*Torsdag är det dags att träffa tredje bäbisen denna veckan.

Experter är vi allihopa.

Jag kan faktiskt inte begripa.

Nu är jag ju än så länge lyckligt vis förskonad från tråkiga människor. Möjligt att jag får min dos här?

Men.

Jag är inne och vänder hos Engla ibland och förstår faktiskt inte vad det är hon gör som retar gallfeber på folk. Jag fattar faktiskt inte. Det är klart att det inte är frågan om kärnfysik men heeeeej handen på hjärtat här. Det finns ju andra forum för hjärngympa om det är det man är intresserad av. Om man nu tycker att Englas blogg är ren och skär dynga varför läser man den då? Om jag tycker en tidning är dålig så läser jag den inte. Gillar jag inte att umgås med en person så undviker jag väl den i mesta möjliga mån. Det är ju inte alltid det går. Men det fina i kråksången med bloggar är att man faktiskt kan välja. Men likt förbannat är folk där. Stör sig på att hon köper dyra kläder. Jamenhallå. Det är en modeblogg!Hur kul hade det varit att läsa om hon aldrig någonsin köpte något? Faller inte konceptet modeblogg en aningens? Det är modet som för Engla och hennes läsare tillsammans och ändå det som retar upp folk till den milda grad. Så fort hon köper en dyr pryl duggar det in mail att hon borde skänka alla dessa tusenlappar till välgörande ändamål. Det vore väl fint kan man tycka men då borde man också vända frågan tillbaka till dessa människor och se ifall de skänker sina små barnbidrag och studiebidrag till Rädda Barnen och fan och hans moster. Skulle inte tro det. Eller de som verkar vara fullfjädrade barnläkare som absolut vet hur man ska ta hand om småbarn. Lustigt att bloggvärlden är så överlusad av kunniga människor. De borde väl missionera till tredje världen då istället för att skänka pengar? En hel hög femtonåriga kunniga barnläkare som är redo att göra det rätta.


Så där. Då var det sagt.

Yoga.

Tänkte bara höra om det är någon i sällskapet som går på yoga och vilken typ av yoga?

Ifall ifall alltså.

1 + 1

I helgen har jag rivit ner två svarta sopsäckar strukturtapet. Duktiga B har monterat ihop garderoben så nu kanske vi kan får lite ordning. I hallen ligger nog närmare femtio par skor. Huller om buller. Man tar en sko och söker reda på den andra. Man skulle kunna se det som ett Memory? Ett skomemory som ligger utplacerat i vår hall.

Söndag.

Några ledord.

• Hornbach
• Bauhaus
• IKEA
• Montera
• Riva tapet

The Asian Way.

Fiskgröt.

Varje gång jag vill äta något onyttigt ska jag tänka på fiskgröt för det får mig lite lätt illamående.

Mormor vinka II

Gårdagens upptäckt.

Emos är tydligen inte fåglarna som jag trodde.

Mer sådana där allvarliga ungdomar med smink på.

Emuer.

Emos.

Pete.

Kate.

Förklara snälla rara söta.

Hur tänkte du när du valde honom?

Mormor vinka!

En form av tantvarning är när man ringer sin kompis på väg hem och berättar att jag såg och här citerar jag ordagrant.

"Det var många ungdomar utanför Liseberg, jag tror det var någon festival"

Asien.

Nått nattlägret på Mt Kinabalu 4 093 meter.

Hej ödlan som bor i en sunkig bäck! Dig är jag lite rädd för.





Hej strandödlan! Säg mig var är du på väg?

Mt Kinabalu. Lite annorluna att titta ner på molnen och inte befinna sig i ett flygplan.

Den här inomhus bergochdalbanan åkte jag förra gången jag var i Kuala Lumpur. Den ligger i ett shoppingcentrum. Ett ganska stort shoppingcentrum.

Kuala Lumpur. Utsikt hotellrum.

Ibland är det tur att man har en sådan händig pojkvän som vet hur man hindrar att luftkonditioneringen blåser direkt på en. Lite tejp och en stor handduk så har man löst problemet.

Om man blir hungrig i Asien kan man alltid äta lite fiskgröt.

Grattis till mig.

Ännu en träningsfri dag.

Jag vilar mig i form.

Lidingöloppet.

Den där klassikern som jag gör.

Idag sprang jag 7 km.

Lidingöloppet är 3 mil. Kuperad terräng.

Om tre veckor.

Jag får nog klura ut någon käck lösning på detta.

Samboskapet.

Man får vara på sin vakt.

Nu har B blandat alla brustabletter* i samma burk med budskapet.

"Jaja, det är ungefär samma sak"


Så står burken på samma hylla som kryddorna. Vad är den röda tråden i det?




*vitaminer

Hej alla nationaliteter!

Workshop.



Start- Taxi hämtar 05.20



Köpenhamn- Är för jävla trevligt tänkte resväskan och stannade kvar där ytterligare tolv timmar.



Zürich- En snabbvisit ner i stan för att handla det nödvändigaste. Se ovan.



Schweiziska män- Örhängen? Två stora i samma öra?



Spanska män- Kan tydligen ha ett enormt ögonbryn. Intressant.



Tyska kvinnor- som blir arga kan fortsätta och skälla på tyska en stund efter att engelskan tar slut. Ytterligare förstärkning av irritationen. Himla med ögonbrynen.



Italienska män- Äter katter. En iallafall. En liten gång.



Italienska män II- kan äta kohjärna. I ciabatta. Eller var det komage?



Italienska män III- Kan ge spontana språklektioner i engelska.



Spanska kvinnor- Är för jävla roliga.



Danska kvinnor- Visar ingen förståelse för en flygrädd Miss UD. Fel kommentar skulle kunna vara " Jo, jag tror att det blir mycket turbolens denna flygningen".



Norska män- Kan prata pizzapriser tills dess att flyget dyker upp.



Engelska chefer- Är de tvugna att hälsa på mig när jag har munnen full med kaka?



Afrikanska män- som kör taxi kan vara jätteglada.



Slut- hemma tisdag natt 00.30

Schweiz

Så var det dags att åka till ost och klocklandet igen men denna gången i tjänstens vägnar. Det är bara att packa om väskan, försöka växla lite pengar och hoppa på fakirflyget 06.45 imorgon bitti. Ketchupeffekten verkar i högsta grad i mitt liv. I måndags kom jag hem från Asien. I helgen har jag varit i Dalarna och imorgon är det Schweiz på agendan. Det är lite därför man undviker frågan "Har ni kommit på plats i lägenheten än?"

Vi bor på landet.

Nyss satt jag på fisens mosse.

Observera att detta är 2000-tal i Sverige idag. Planen var följande. Mamma UD kör Miss UD till bröllopsfesten. När Miss UD tycker att det är nog slår hon en signal till Mamma UD som kommer och hämtar. Mamma UD är mycket vänlig. När Miss UD skulle sms:a sin kära sambo upptänkte hon. Endast SOS-samtal. Eftersom en av grunderna i återvändadeplanen bestod av att kunna ringa på sin mobil blev hon plötsligt satt på fisens mosse. Vi talar festlokal där man kan se hus. Vi talar ändå inte norraste norrland. Men Telenor har inte täckning ändå.

Imorgon bokar jag om min tågbiljett. Tidigare. Nu vill jag hem igen.

Miss Saida.

Kalla mig gärna synsk men dessa trafik-kameror kommer förr eller senare ställa till bekymmer för mig. Bara en känsla så. Överallt. De är verkligen överallt.