Nyligen Läst.

Och jag gillade den.  Perfekt för en stressad person som jag är...

Vi Säger Inget Till Någon.

Å ena sidan mycket nöjd med att ha sprungit åtta kilometer.  För åtta kilometer är ju ändå åtta kilometer som vi säger inom branschen.  Men det här med att jag ställer in maximalt med lutning på löpbandet ( nedåt alltså) och kanske inte platsar i någon Facebookgrupp med Sveriges Snabbaste Löpare. Långsam är ordet sade Bull. Men uthållig säger jag.

Ptja.

Kanske får minus på grund av springer på löpband och inte utomhus också? Jag är lite osäker på reglerna kring detta.  Nåväl. Det är ju ändå träning det kan man ju inte ta ifrån mig tycker jag allt och jag går ut med barnet i trädgården om en strax och där är det utomhus så att det räcker till. Vi råkar förvisso bo längs Göteborgs mest förorenade gata (tror jag) så huruvida  luften är frisk lämnar jag öppet....

Annars Tänker Jag På Skor.

Nyfiken på Cecilia Blankens lansering av skor. Och skor är ju alltid skor som vi säger? Lika med "the sky is the limit".  Bilden är lånad från Cecilas blogg.

Dagen Efter Tröttman.

Igår var vi på åttioårskalas ( fyrtio + fyrtio) och eftersom det var Pojkväns vänner smet jag hem till barnvakterna redan vid tjugotre ( de kunde inte stanna längre).  Väl hemma hängde jag med elva och trettonåringen i köket och åt melon och sedan bäddade jag ner mig i sängen och kollade "Orange is the new black" låt oss säga att jag släckte halv ett? Det lilla barnet vaknade halv åtta ( stavas sovmorgon i min värld) det lilla barnet vaknade nog ett par gånger till mellan halv ett och halv åtta det som händer på natten är ofta i något slags blurr.

Idag är jag tämligen slut som artist ( tre glas vin och halvkass sömn).

1. Har jag blivit en tant?
2. Kommer jag bli utvilad igen i det här livet?
3. Är det så här det kommer vara framöver?
4. Slutligen. Jag har inte följt fotbollen och undrar om det är någon annan som inte följt fotbollen?

Bloggträff i Göteborg till hösten?

Ska vi köra en repris? 

På Landet.

Vi drog iväg till landet några dagar och lyckades pricka in fint väder som i att jag faktiskt fick bonnabränna eftersom jag tänkte bort att det överhuvudtaget skulle gå och bränna sig när sommaren so far kanske inte scorar fem plus i betyg. Vi hängde utomhus, drack rosevin, spelade kort och planerade inför stundande Barcelonaresa.  Elvaåringen fiskade ( eller plockade med händerna) krabbor och ettåringen övade på flera nyvunna färdigheter som den ömma moderna inte visste om men fick lära sig.  Tex att hon kan öppna ytterdörren själv om man inte låser och förflytta sig ut på stentrappen, att hon gärna äter täckbark om tillfälle ges men att hon även gärna äter aska från öppna spisen om tillfälle ges. Hon är mycket för om tillfälle ges min avkomma överlag och skapar gärna sina egna tillfällen. Hennes bästa att skapa f ö.

Nu Till Något Allvarligt.

Kan man verkligen vara en sådan person "som alla tycker om" ? Tror ni? Jag tror iallafall att det är omöjligt att leva ett liv man själv är nöjd med och samtidigt vara omtyckt av "alla". 

Semesterplaner.

Eftersom jag redan varit på alla ställen innan kan jag till och med visa bilder på min semester innan den ens har varit. Internet är fantastiskt eller hur!? Första bilden är från sommarstället vid havet eller från en sjöbod vid sommarstället vid havet. Dit åker vi nog till veckan.

Bild nummer två visar vyn från mina föråldras sommarställe i Dalarna. Det finns inget rinnande vatten och det finns inte heller någon el dock finns det myggor som en slags konstig kompensation.  Om kriget kommer när vi är i Dalarna har vi mygg så det räcker till om vi säger så.

 Bild nummer tre visar en sen hemgång från någon bar när jag var med mina kompisar i Barcelona.  Tror inte det blir en så många sena kvällar med två små barn och tre andra barn i sällskapet denna gången men ändå. Bilden är från Barcelona och dit ska jag på semestern.

 Bilden nummer fyra är från Värmland hos goda vänner som vi försöker besöka på vägen upp eller ner från Dalarna. Ett mkt trevlig och passande stop.

Ungefär så kan jag tänka mig att vår semester ser ut mellan tummen och pekfingret. Vi får väl se? Är väl inte sämre än att jag ändrar mig.

Midsommar.

I en sommarstuga nära en sjö när de modiga (läs barnen i sällskapet) badade. Där det faktiskt inte regnande en endaste liten droppe under hela dagen och där Lilla G njöt av uppmärksamheten från de andra barnen där de byggde upp torn som hon fick riva riva och riva ner. Där korna strövade fritt i stora hagar och levde det perfekta ko-livet. Den svenska idyllen när den är som bäst? Typ ett skolboksexempel? Iofs så regnade det på midsommardagen men då åkte vi hem så det räknas inte enligt reglerna som jag nyss myntade för att få ett bra blogginlägg.

Lou Lou.

Ni vet känslan när man är ute och käkar och stirrar på det fejkade grisplasthuvudet och sedan märker att det alls inte är ett fejkat grisplasthuvud utan ett riktigt(jo jag frågade servitrisen till slut)? Den känslan? Så himla udda på något vis. Så himla udda. Mvh Veggot.

Lilla G.

Med sina hök-ögon missar hon inget tillfälle att äta saker som ramlat ner på golvet . Allts INGET tillfälle. Addera sedan att hon vid frågan " vad är det du har i munnen?" ser det som ett tillfälle att röra sig åt motsatt håll mkt mkt snabbt och att det alltid inte är en smärtfri upplevelse att fiska ur den lilla stenen, det lilla luddet etc etc ur hennes mun. Fem tänder är också tänder som man säger. Tro mig på det.

Överlevenadsstrategi i mitt huvud?  Min gymnasieklasskompis berättade att ett av hennes barn åt grodyngel när hen var liten så allt som inte är grodyngel får på något vis ingå i hennes dagliga kost såvida den ömma modern ( numera även öm i fingrarna) är inte är snabb nog.

För övrigt visar det översta kortet visar varför dörren till kontoret bör vara stängt. Stängd dörr----> bra för vuxna som ska plocka upp men stängd dörr ------> inte så party för barnet. 

Hit Me.

Saker ni vill att jag bloggar om?
UPDATE:Hurra vilka bra tips! Men mer mer mer mer!

Mammas Nya Älskling.

Väskan vi pratade om häromsistens? Inhandlad. Check!

Bloggfrukost.

De första bloggarna jag träffade var MissE, Missy och Miss KYD och även om vi inte ses lika ofta nu så har vi fortfarande kontakt. Det är väl iallafall sex sju år sedan tror jag. Inte illa visst?

Hon Är Roligast.

Om vi nu ska lyfta fram andra bloggare så är det en sann fröjd att läsa Malin. Ibland skrattar jag så att jag är rädd att kissa i brallan.

En Hund Begraven.

Så sitter man på jobbet på fikat och tramsar när någon kommer på att vi kan dra på en skidresa till Trysil nästa år. Så råkar jag nämna att jag kan ansvara för sånghäften och roliga billekar på vägen upp. Råkar nämna lite uppspelt kanske. Typ hoppande upp och ner i soffan.

Så säger de att jag får åka "fantasibilen" upp och att det kan ta en stund innan de kommer och hämtar upp mig. Känner mig lite lurad men kan inte sätta fingret på varför. Vem har egentligen en fantasibil?

Stegtävling.

Vi har en stegtävling på jobbet som sträcker sig över alla kontor i hela Norden.  Om mitt deltagande i detta evenemang finns det två saker att säga varvid den ena saken talar för mig och den andra mot mig.

1. Jag tycks glömma den där stegräknaren lika ofta som jag har den på mig. Glömmer den ofta vid löpturer etc etc------ > möcket dumt kan man tycka ty så blir inga barn gjorda eller inga steg räknade så att säga. Slår mig hårt i huvudet här.

2. Eftersom jag är den enda som är med på mitt kontor blir ändå mitt medelsteg högst av ALLA kontoren eftersom jag är den enda personen som man räknar på. Det är nämligen inte alla som rapporterar in sina steg så medel på de andra kontoren är rätt lågt. Det innebär sonika att Göteborgskontoret är i topp! Highfivar mig själv här.

Mot Strömmen.

Igår kväll var varenda person i hela Göteborg på Håkan. Allt detta enligt Facebook där hela flödet var fullt av bilder på förfester som sedan byttes ut i bilder från konserten. Var jag avundsjuk? OM jag var avundsjuk. Vilket faktiskt kan tyckas är lite konstigt för jag tycker Håkan är bra förvisso men inte så Bra Som I  Så Bra Som Gud Bra. Det bor alltså en slumrande femåring i mig som lever efter devisen att andras leksaker är mkt roligare helt klart. Nu var det kanske inte så att jag satt mol alena utan vi hade ett tiotal personer hemma på middag ( är det fortfarande middag eller övergår det i fest?) så det blev ett kort på groggbordet i motljus. Sedan dricker jag inte sprit längre förvisso utan väljer helt enkelt vin och ännu mer sällan blir valet en öl.

Inget Målande Av Naglar.

På lördag ska jag högst troligen passa både Lilla G och hennes kompis Lille V.  Det är premiär för mig att passa två ettåringar samtidigt ( jag passar ju egentligen inte Lilla G för hon är ju min och sitt egna barn passar man ju inte) så det kommer bli en utmaning. Jag hoppas på en success-story såklart. Det rör sig bara om några timmar så troligen har jag inte ens båda barnen vakna hela tiden.

Men om vi säger så här.

Jag ser det inte som ett tillfälle när jag målar naglarna, storstädar huset, tar en långdusch, läser en god bok etc etc.

Dunk Dunk Dunk.

Det är samma lika varje år men jag förvånas ändå hur studentflaken kan låta så in i bängen fastän jag sitter i ett hus femtio meter bort från vägen där de kör och ändå låter det "untz untz untz" i mitt huvud. Det låter både "untz untz" när de passerar men även "untz untz" när det blir något slags eko som hänger kvar ganska lagom tills att nästa vagn drar förbi. Det är som ett kretslopp fast mest dumt.

Förresten undrar jag vilken årets sommarplåga är för det har jag faktiskt inte lyckats med att urskilja? Ska jag be dem höja en smula?

Med Vänlig Hälsning En Mycket Gammal Tant.

KaosLoppet.

Vi var tio som hade anmält oss men bara fem som kunde ställa upp, det glömdes nummerlappar på biltak, vi skiljdes åt och genom missförstånd så sammanstrålade inte den tappra skaran innan loppet och det missades att vi hade personliga nummerlappar -----> så jag sprang i en annan kollegas namn. Men namn schnamn en sådan detalj.

Men sjuuuhkt kul minsan. Mer lopp åt folket!

Kvällens Happening.

Sådär. Då ska man springa lite igen. Snälla vädergudar regna inte.

Hur Man Tar Beslut.

För att göra en lång historia kort (och bespara er från lite väl mycket information)

Igår natt var jag vaken mellan midnatt och nollfyra nollnoll. Det var inte frivilligt, det berodde inte heller på ettåringen, jag var inte sjuk  och det involverade inte heller något romantiskt. Och det var verkligen inte roligt någonstans. Men under dessa timmar beslutade jag mig att jag faktiskt får köpa mig den där väskan ( A.L.L) jag vill ha, för att jag behöver en välkommen tillbaka till jobbet present ( kallar det även present det till trots att jag inhandlar den själv) samt att kan man skämma bort sig själv bör man göra det enligt lag ungefär. 

Ettåring.

Så har jag numera en ettåring i huset och ingen bebis mer.