Jag har börjat inse att det här med att springa 42 km med hjälp av vilja & normalkondition kan bli lite knivigare än jag insett. Mycket. Problemlösningen ser ut som följer. Den är väldigt genomarbetad.
1. Köpt på mig diverse svindyra uppladdningspulver. Även små tuber av vad kvinnan i kassan kallade raketbränsle. Hon sade att det där tar du när du håller på att gå in i väggen. Jag köpte raskt två stycken. Så skrattade jag nervöst och refererade under resten av samtalet till tuberna som "knark". Eller mer korrekt "mitt knark".
2. Har bokat in "Jag-vill-tacka-livet-öl". Oklart när. Men när jag åter är i livet. Kanske redan 2011. Eller rent av tidigare än så.
3. Det finns ingen nummer tre.
Så blev det äntligen fredag
18 timmar sedan
9 kommentarer:
Jag ska erkänna nåt... jag dricker berocca när jag är lite tröttare eller har några tuffa veckor framför mig. Ett par gånger i veckan sådär ungefär. Funkar tamejf-n, till och med för mig. B-vitamin is the shit! Kanske kan vara nåt att förebygga med?
Tesa- Har hört att Berocca är bra. Personen från mitt Tidigare Liv sade det..?
Kolhydrater och vatten är billigare och förmodligen bättre till upppladdningen.
shit vad coolt. Lycka till med springandet.
Jag hejar på dig hela lördagen. Så du vet :-) Kramen!
Jag börjar heja redan nu förresten, känn peppen! Jihoo!
Plastfarfar- Testade att pastaladda inför GBG-varvet och pasta fungerar inte för mig. Jag blir tung och däst..
Miss Baglady- Tack. Fast korkat!;-)
Missy- Jag känner peppen ända hit!!
knarkat berocca i förebyggande syfte. Öl... har glömt hur öl smakar.
Loppis- Jag med!
Skicka en kommentar