måndag 11 augusti 2014

Var Det Själviskt?

Igår susade vi förbi en stormarknad för att mycker snabbt köpa ett gäng muffins och på vägen in såg jag en kvinna som satt utanför och tiggde pengar. Jag brukar bli illa berörd men jag har hittills aldrig gett pengar (även om jag köper Faktum och stöder andra organisationer så har jag aldrig gett pengar direkt).

Den här kvinnan var höggravid. Alltså H.Ö.G.G.R.A.V.I.D

Jag gick in och ställde mig i kön för att köpa fikabröd och kunde liksom inte släppa henne med tanken så när det blev min tur köpte jag en smörgås och en dricka också. Gick förbi henne och gav henne det när hon satt där på marken. Hon tittade knappt på det jag gav och ställde det bredvid sig. Inget tack och inget leende ingenting utan hon ställde det bara brevid sin påse med PETflaskor som hon troligen skulle panta vid ett senare tillfälle.

Nu till det konstiga och jag skäms lite här så det var ett visst battlande om jag skulle skriva eller ej.

Jag fattar ju att en smörgås och en dricka inte är något som räddar världen men jag hade förväntat mig en nick, ett leeende eller ett knaggligt "tack". Så först blev jag besviken någon minut eller så innan jag tänkte att det är själviskt av mig att tro att jag ska bli "överöst" med tacksamhet när det liksom är så himla illa som det är för henne och att en smörgås är en smörgås och en dricka är en dricka och hon är där hon är oavsett och jag är där jag är.  Då skämdes jag över min själviskhet och tänker att det här handlar ju om henne och inte om mig.

Eller hur tänker ni?

10 kommentarer:

Sara sa...

Jag hade nog också förväntat mig någon form av tack, en nick eller ett leende, en blick eller vad som helst. Det är svårt det där - jag ger nästan aldrig till tiggare, föredrar att ge mina pengar via organisationer.

I vintras gav jag frukostpengar till en jätteung kille utanför Stadsmissionen, om pengarna gick till frukost vet jag ju inte.

Skulle nog ge mer om jag visste att det gjorde någon skillnad och man verkligen hjälpte den man gav till.

Det var jättefint det du gjorde, många gör aldrig sånt - så även om hon inte förmådde/orkade visa tacksamhet så betydde det något i alla fall. Kram!

Sara sa...

Alltså - just den där unga killens utsatthet gjorde ont i hjärtat - annars brukar jag inte ge pengar. Fasen alltså - vad en del har det jävligt... Önskar man kunde göra mer.

Tess sa...

Jag hade nog känt som du. Att säga tack eller le lite eller nicka mot givaren är knappast att överösa någon i tacksamhet, utan mest bekräfta att man har tagit emot en gåva som någon har valt att ge en och att man uppskattar att en främling faktiskt har tänkt på en.

Men vad vet jag. Jag har aldrig behövt tigga för att få mat för dagen.

J sa...

Det var jättefint gjort av dig. Jag måste erkänna att jag också förväntat mig någon slags reaktion, som Tess säger en bekräftelse på gåvan. Men hon kanske mådde alltför dåligt för att kunna bemöta dig men det behöver inte betyda att hon inte kände uppskattning. Kram!

Mrs E sa...

Tänker som du och de andra här, någon form av uppskattning förväntar man sig nog, kanske är det själviskt men det är ju sådana vi är uppfostrade.

Tess sa...

Jag tänkte vidare på ditt inlägg igår kväll. Nyligen har jag läst två deckare med tema "tiggarligor", där en typ hövding skickar ut sina slavar att tigga och den verksamheten genererar miljooontals kronor - åt hövdingen.

Nu är det ju inte kanske så troligt att den höggravida tiggerskan är en slav åt nån hövding, men om hon är det så är nog inte hennes hövding så glad åt en smörgås och en dricka. Rätt åt honom i så fall, men trist om hon bestraffas för att hon inte "tjänat" tillräckligt mycket pengar den dagen. Och jag hoppas verkligen att hon intog måltiden själv.

Jag kanske ska sluta läsa så många deckare?

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Jag hade reagerat exakt som du: förväntat mig någon respons, blivit lite irro och sen skämts över det.

Drar en parallell, kanske inte helt bra sådan, men jag kör: när sonen började nian hade hans allra bästa och viktigaste lärare blivit sjuk i cancer. Min reaktion var ju att det var hemskt för henne, men även för min son. Hur skulle det gå för honom nu? Sen skämdes jag över den tanken, för att läraren skulle bli frisk var ju viktigast.

Det jag vill säga är väl att det ena inte utesluter det andra, din goda gärning förtas ju inte för att du reagerade så där.

Och jag ska träffa läraren idag!

Miss Upsey Daisy sa...

Sara- Det är skönt att höra att du också förväntat dig någon form av tack. Kände mig så "ytlig" som behövde ha det för att jag skulle känna mig "duktig". Men vem vet hur man själv skulle agera när man var längst ner och fick en dricka och en smörgås av en som hade det tusen gånger bättre? Visst skulle man ge mer om man visst att det gick till frukost eller vad det nu var man behövde...
Tess- Ja, det var liksom en nick, leende eller tack som hade räckt. Inga stordåd som jag ser det men kanske för henne? Och som du skrev längre ner.. jag gav henne mat just för att jag ville att HON skulle ha det och inte någon annan. MrsE- Ja. Till viss del själviskt... :-(
IWNK- Ibland är våra tankar inte så logiska men bra när man kan tänka till och ändra... Förstår. Kram

hallinbloggar sa...

Utanför mitt Hemöp sitter alltid olika tiggare. Jag ger inte heller pengar men har gett knippen med bananer, baguetter eller något annat. Tänker att det är raatt pengarna går till mat. Brukar inte heller få något tack och funderar på det här som Tess skriver. Pengarna kanske inte alltid går till den som tigger. Det är så svårt denhär och så sorgligt att de inte kan få hjälp i sina hemländer. Bra gjort!!!

Miss Upsey Daisy sa...

Hallin- Tycker att det känns bättre att ge mat och som du säger.. Det kan de ju inte ge vidare på samma sätt...