tisdag 21 maj 2013

Lynniga Rötter.



Man går på plan mark och kanske inte är optimalt viktdimensioninerad och vips står man på näsan.

3 kommentarer:

Erika sa...

Ågud det var min vanligaste ångesttvångstanke i slutet av graviditeten: att jag skulle trilla framåt och nu har du alltså gjort det! Hur gick det? Sprack magen? Nej, okej, det förstår jag att den inte gjorde men det var precis vad min fantasi totade ihop åt mig då. Ick!

Men serro. Hur gick det?

yllet sa...

sommarknän?

Miss Upsey Daisy sa...

Erika- Det enda som tog stryk var nog min stolthet. Snubblade på plan mark ( med en rot då) och stog sedan på alla fyra som en kossa eller något.
Yllet- mmm.