Förra sommaren tog jag med Pojkvän, Brorsan & Pusspolisen på öluffning i Grekland ( för att introduceras i resandets ädla konst). Det var ryggsäckar och inget bokat utan vi fixade rumt på plats ( hundra hotellägare som står och viftar med skyltar när man kommer med båten). Thailand i påskas var likadant, första och sista natten bokad men sedan löste vi det längs vägen på plats. Gott mod, ryggsäckar på och guideboken i handen. Barnen bär sina ryggsäckar och ansvarar för sina ryggsäckar.
Så med facit i hand är det kanske inte så konstigt att Pusspolisen frågade inför Sälenresan då i våras ifall vi visste var vi skulle bo och om det var likadant som i Grekland? Eller att Brorsan inför veckan i Nice frågade om vi bor på samma ställe hela tiden eller om vi flyttar runt. Det har liksom blivit Så Vi Gör.
Och vet ni vad. Det känns bra. Man kan faktiskt resa så med barn.
Så med facit i hand är det kanske inte så konstigt att Pusspolisen frågade inför Sälenresan då i våras ifall vi visste var vi skulle bo och om det var likadant som i Grekland? Eller att Brorsan inför veckan i Nice frågade om vi bor på samma ställe hela tiden eller om vi flyttar runt. Det har liksom blivit Så Vi Gör.
Och vet ni vad. Det känns bra. Man kan faktiskt resa så med barn.
4 kommentarer:
Klart man kan! Har de bara lite äventyrskänsla (och får mat instoppat emellanåt) så går allt! :)
Sen hjälper det såklart att de kan stå på sina egna ben och bära sina egna ryggsäckar också.
Vi har alltid rest så med våra barn. För att vi gillar det. Som vuxna har de själv åkt på en charterresa och blev helt häpna över allt som ordnades, så mycket att de bara klev på en buss till flygplatsen och så hade de gått på fel buss! Fast alla skulle till samma ställe... De höll på att svimma när någon i bussen påpekade att det var två för många i bussen!
Jag vet sen länge att du gör resandet till ett äventyr!
:-)
Tesa- Exakt!
Annika- He he..
Tess- <3
Skicka en kommentar