Bambi.

Rådjuret dök upp från precis ingenstans på den smala värmlandsvägen. Eller från ingenstans var det väl knappast men ni förstår. Pojkvän ställde sig på bromsen och jag tyckte det sade duns i bilen men svårt att veta när ABS-bromsarna kniper åt.  När bilen väl stannade sprang jag längs landsvägen och såg hemska bilder i huvudet på smala rådjursben i konstiga vinklar och mörka rådjursögon som rullade i smärta. Stirrade på det höga gräset och såg plötsligt en rådjursmamma som skuttade iväg med sina två kid. Tillbaka till bilen för att undersöka ifall det var blod eller hårtussar men hittade inget. Precis då bromsade en polisbil in och man var tvungen att larma oavsett. Alltid vid misstanke om viltolyckor sade den allvarliga polisen i bilen innan han åkte iväg till något viktigt. Ringde polisen och det bröts, bröts och bröts. Ringa pappa (polis) och det bröts där med såklart. Till slut kom vi fram och jag vet inte om de i slutändan skickade ut en jägare på eftersök. Mest glad åt att slippa befria något djur ur lidande iallafall. Min ulitmata mardröm upphöjt till hundra.