lördag 28 juli 2012

Det Kom Ett Brev.

För sexton år sedan bodde jag i Schweiz i en liten by utanför Zürich. Eftersom det var en himla liten by och inte så mycket att göra om man inte var en ko eller en skogsnigel (för det fanns rejält med sådana vill jag minnas, trots att jag trampade på skogsniglarna i mörkret) så åkte man in till Zürich varje dag. Varje dag passerade jag en förtjusande äldre engelsk dam som påtade i sin trädgård. Vi bytte alltid några ord ( ifall jag hade tid innan tåget) och när jag sedan flyttade hem började vi skriva brev till varandra. Hon fick vykort när jag reste och jag fick brev om hur allt växte i trädgården och om hur vädret var ( som passar sig en förtjusande engelsk dam). Jag hälsade på henne först vid en tågluff, sedan när jag bodde i Schweiz andra vändan och några andra tillfällen. För ett par år sedan kom inte de vanliga breven och jag blev orolig och mailade hennes man. Inom mig tänkte jag att "hon är död, hon är död, låt henne inte vara död". Men svar kom (inte att hon inte var död såklart utan att allt var bra). I januari fick jag ett sms av mitt ex, jag hade tydligen fått ett brev  från Schweiz och åter igen kom oron ( hon brukade skriva brev hem till mina föräldrars adress vid jul för där var jag ju alltid) så jag bad honom öppna och läsa direkt.  Det var inte hon utan hennes man som hade gått bort och jag skickade ett brev tillbaka. Berättade att jag tänkte på henne och beklagade och försökte skriva något klokt till någon som förlorat sin livskamrat sedan sextio år tillbaka. Det är ingen lät sak att få ner på pränt.

Igår när Pojkvän hämtade mig direkt efter jobbet ( för att vi skulle åka iväg på en middag) säger han. Det kom post till dig idag, från Schweiz. Brevet var inte handskivet utan skrivet på maskin säger han. Och jag letade panikslaget andra anledningar till att få ett brev från Schweiz (för jag känner en handfull andra personer) men alla skulle maila och ingen av dem skicka ett  riktigt brev.

Hon blev åttiosex år.
Och jag är ledsen.

16 kommentarer:

yllet sa...

Så fint men så sorgligt. kram

Miss Upsey Daisy sa...

Yllet- kram.

Mrs E sa...

Det är trots allt en fin ålder och hela historien är väldigt fin. Kram till dig!

martinaskoog sa...

:(

hedgehog-sara sa...

Så sorgligt men ändå så få förunnat att få ha en vän som är så gammal. Kram!

Anna sa...

å :(
kram

tearsandpearls sa...

Men nej ;( Och säger som Mrs E, en väldigt fin historia. KRAM!!

Linda K sa...

så sorligt. och fint. kram!

annika sa...

Så vackert och samtidigt blev jag lite lessen. Men åh vilken underbar historia min vän. Kramkram

Tesa sa...

Jag beklagar.
Hon förblir dock ett fint minne för dig, och det är fint att du dessutom har skrivit ned det.
Kram

Jo sa...

Uff.. :( Vad ledsamt att hon har gått bort! Jag vet att du har berättat om henne förut (när brevet om hennes man kom) och jag vet att jag tänkte då att du är verkligen outstanding på att både få och behålla kontakten med människor. En väldigt fin egenskap!
Kram!

Karolina sa...

Vilken fin vänskap, stor kram

Eva sa...

Sorgligt, men vad fint att ni blev såna vänner.

Miss Upsey Daisy sa...

Alla- <3

Akan-Kakan sa...

Så sorgligt, men vilken fin historia ändå! Hade lätt kunnat bli en film. (Där kanske du hade spelats av Julia Roberts? Och jag hade storgrinat på slutet?)

Miss Upsey Daisy sa...

AkanKakan- En film vore fint. :)