torsdag 18 juli 2013

Får Jag Fråga?

Ett annat inlägg om bebisar så ni som tycker det här är yada yada sluta läs här. Är dock ohyggligt nyfiken så därför.

Det här med amning dårå.

Lilla G ammar ju och eftersom det ibland blir så att vi inte är hemma så får man liksom amma där behovet uppkommer helt enkelt ( man kan inte vänta så länge, hon har liksom inte det tålamodet och jag är förtjust i mina öron).  Så jag tar min sjal och går undan ifall jag kan men det är ju inte alltid man kan gå undan på "ett bra sätt"och jag har helt enkelt vant mig/accepterat att om jag vill röra mig utanför hemmet det närmaste halvåret  typ så blir det så här. Jag skulle klättra på väggarna av att sitta hemma så det var inte ett alternativ.

Igår var jag förbi mitt jobb och lånade toaletten och tänkte ett tag om jag skulle sätta mig i soffan och amma ( det var fyra personer som jobbade och vi är en liten arbetsplats) men var väldigt obekväm vid det hela så jag gick därifrån och satte mig på en bänk på baksidan utanför jobbet istället.  Varvid en kollega råkade komma ut så jag fick säga hej likaväl ( såg honom inte när jag var uppe). Jag var inte bekväm alls men det gick liksom inte att springa iväg med Lilla G heller...

Mycket prat och lite hockey. Här kommer frågan.

Upplevde ni också att det var mer obekvämt att amma bland kollegor än bland främlingar? Alltså oavsett kön på kollegor.

11 kommentarer:

Sara sa...

Där kan jag tyvärr inte hjälpa dig eftersom jag inte kunde amma något av mina barn - men jag skulle nog tycka det var lite jobbigare att amma inför kollegor än typ på stan. På samma sätt som att det är jobbigare att föreläsa för såna man känner än för främlingar :)

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Jag har ammat överallt, hade en sjal med så jag täckte barn och tutte - för min skull, för barnets ro och för personerna runtoms skull. Jag sätt i soffan i personalrummet medan de hade möte jämte. Kändes inget konstigt. Tror det är en vanesak.

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Jag har ammat överallt, hade en sjal med så jag täckte barn och tutte - för min skull, för barnets ro och för personerna runtoms skull. Jag sätt i soffan i personalrummet medan de hade möte jämte. Kändes inget konstigt. Tror det är en vanesak.

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Jag har ammat överallt, hade en sjal med så jag täckte barn och tutte - för min skull, för barnets ro och för personerna runtoms skull. Jag sätt i soffan i personalrummet medan de hade möte jämte. Kändes inget konstigt. Tror det är en vanesak.

Anonym sa...

Det funkade inte med amningen så jag fick pumpa och det kunde jag ju inte göra "in public". Hade varit pinsamt! /L

Solrosfrö sa...

Hej hej, jag trevar mig så sakteliga tillbaka till den här delen av världen, under ny flagg. Vi ses!

AnnaO sa...

Jag håller med dig. Har ammat två barn sammanlagt 16 månader, ammade dock endast två gånger på jobbet, men var verkligen inte bekväm med det, kände mig väldigt blottad och obekväm, hade svårt att föra samtal under tiden. Tyckte även det var lite jobbigt att amma på fester när många jag kände var med(kan bero på att vi var väldigt mycket först med och ensamma om att ha barn i bekantskapskretsen), gick gärna undan. På stan däremot var det ingen fara, har till och med ammat på spårvagn och inne i affärer.

Miss Upsey Daisy sa...

Hsara- jag tror det är samma lika faktiskt.
MissE- jag täcker ju allt men det är mer vetskapen.
L- det förstår jag verkligen.
Fröet- oh, välkommen!
AnnaO-Exakt, även jag går undan på fest. Lilla G bryr sig inte men jag är inte bekväm så...

tantaugusta sa...

Jag har ammat mina tre på alla möjliga och omöjliga ställen, både ståendes i snöstorm och sittandes i solen. Men att amma bland kollegor, på kontoret, det är svårt. Överlag har det varit rätt obekvämt att komma in på jobbet med bebisar. Tror att de alla tre har känt av min stress som kommer som ett brev på posten så fort jag kommer in i receptionen för även om de sovit gott hela vägen dit så nog vaknade de och var ledsna så fort dörren slog igen bakom oss.

Miss Upsey Daisy sa...

Tant A- Håller med dig. Man spänner nog sig själv när man går in på jobbet.

anna sa...

jomen faktiskt, nu när du säger det!