Jag skulle inte vilja säga att jag är ohändig. Det lutar nog mer åt
katastrofalt ohändig. På högstadiet frågade jag min syslöjdsfröken ifall jag kanske skulle byta till träslöjd? Syslöjdsfröken som för övrigt kallades för
Satkvast tittade på mig och sade trött "
Nej, Miss UD är du inte mycket bättre på träslöjd kan du lika gärna stanna kvar här". Jaha, suckade Miss UD som på den tiden tog betydligt mer skit än vad hon gör idag. Kvar blev jag iallafall.Man skulle ju kunna tro att vissa saker förändras. Mognar typ. Att opysslig och ohändig till slut tappar sina
o med åren. Det gör de inte. Ingalunda. Lagt kort ligger så att säga. Den gamla hunden lärde sig aldrig att sitta.
5 kommentarer:
Men vilken dum j-a syfröken! Oooo så entusiasmerande hon var.
Bland mina väninnor hade du inte kommit undan, Miss UD. Det skall bindas kransar, bakas, knådas marsipan-figurer, till påsk skall spetsar färgas med thé etc etc etc. Ibland hakar jag på, ibland inte. I år har jag inte orkat.
Men suck vilken trist satkvast det där var.
Hon var lite knasig. Jag försökte verkligen hur trist än jag tyckte att det var. Trä hade nog passat lite ack så lite bättre..
Dina väninnor är aktiva!!
Det är inte alla som kan få till renbajs i glitter. Var stolt över dig själv och din oanade pysseltalang!
Ja, det var ju inte för inte som hon gick under namnet Satkvast. Även om jag personligen inte hade några problem med henne.
Det var dock många i min klass som tack vare henne utvecklade ett livslångt hat mot att sy, sticka och virka...
Missy- Jamenå. Det var renar inte renbajs! Nämde jag att jag hade femma i bild?
Det var faktiskt sant.
Tess- Hon var inte riktigt snäll men barnen var väl inte riktigt snälla de heller..
Skicka en kommentar