Ni vet när man försover sig på morgon, hastar iväg försenad till jobbet. Kommer fram till jobbet och inser att man glömt nycklarna men tur för dagen att det fanns en annan morgontidig kollega där. Det är inte så att man direkt känner Livet i Sig om man säger så. Hatar mig själv för att säga det men maken till dåligt humör jag är på just nu är på någon form av raketnivå. Och enligt alla regler i hela världen Nej Jag Borde Inte och jag försöker så att jag blir blå typ tänka på att Det Finns De Som Har Det Värre. Det finns det alltid.
Men vet ni vad?
Hjälper precis noll-noll-noll.
Det enda som är bra med dagen är att de jag brukar socialisera med på jobbet är borta så jag kan sitta ensam på mitt rum och TJURA MED VERSALER. Så nu tänker jag glädja mig åt att jag kan tjura utan att bli störd. För det är tamejfan en rättighet när man är så trumpen som jag är.
Men vet ni vad?
Hjälper precis noll-noll-noll.
Det enda som är bra med dagen är att de jag brukar socialisera med på jobbet är borta så jag kan sitta ensam på mitt rum och TJURA MED VERSALER. Så nu tänker jag glädja mig åt att jag kan tjura utan att bli störd. För det är tamejfan en rättighet när man är så trumpen som jag är.
2 kommentarer:
Det är då man tycker litet carpe fucking diem. Den kan liksom ta sig i röven. Dagen.
Men så klart, den enda vägen är upp. Första steget är i alla fall Springsteen. Ifall du någonsin skulle vilja lämna rummet litet mindre trumpen.
Spader- Ta sig i röven dagen!
Skicka en kommentar