Just nu tänker jag mycket på hur jag är på jobbet mot hur jag är privat. Ifall det är rimligt att vara "samma person" i sin profisionella roll mot den man är annars? Försöker sätta fingret på hur jag själv är och hur jag vill vara. Jag vet en handfull personer som är supertrevliga privat som jag aldrig har jobbat med men som jag verkligen inte skulle vilja jobba med på grund av enormt drivna människor som jag misstänker skulle kunna armbåga sig fram mkt mkt hårt. Men förgyller vilken fest som helst och är väldigt bra personer annars. Eller personer som man fungerar bra med i jobbsammanhang men troligen inte privat på grund olika liv, olika tankesätt och olika på tusen andra sätt. Ni vet människor som man jobbat med i tusen år men som man inte har något att prata om ifall den ene slutar och jobbsammanhanget upphör så att säga. Kan även vara med människor man pluggat med såklart.
Privat är jag mkt mer på att säga vad jag tycker vilket inte alltid är så himla bra.På jobbet är jag ziljijoner med flexibel och skulle troligen vara tuffare många gånger. Bra mix torde vara en 50/50 blandning.
Är det stor skillnad mellan ert jobb-jag kontra ert privata-jag?
Privat är jag mkt mer på att säga vad jag tycker vilket inte alltid är så himla bra.På jobbet är jag ziljijoner med flexibel och skulle troligen vara tuffare många gånger. Bra mix torde vara en 50/50 blandning.
Är det stor skillnad mellan ert jobb-jag kontra ert privata-jag?
2 kommentarer:
Stor skillnad när jag vara lärare. Obviously. Men nu, inte lika stor. Men så klart är man inte samma person i alla sammanhang. En jag känner tyckte det var oärligt. Jag tänker att människor har många olika sidor. Gruppens förväntningar påverkar mer än man vill tro. Privat-Spader är heller inte samma lika överallt.
Spader- Eller hur. Privat-MUD är också olika med olika personer. Olika behov och olika personer tar fram olika sake hos en.
Skicka en kommentar