Först talar man med elvaåringen om allt som hänt på Filippinerna och vad naturkatastrofer innebär för ett land. En bra dialog tycker jag ändå. Sedan på kvällen när man stiger in på hennes rum och nästan hissnar av röran där inne och man frågar om det inte är dags att städa nu och hon glatt tittar upp från det hon syr och säger; " Visst är det rörigt, det ser ut som den där orkanen som var på Filippinerna också har varit på mitt rum!"
En bara. Jo faktiskt ligger det något i det.
En bara. Jo faktiskt ligger det något i det.
3 kommentarer:
Fast skönt ändå, att ungar har en förmåga att inte deppa ner sig även om saker som hänt är fruktansvärda. De har liksom nog med sitt eget - och det är bra tycker jag. Barn ska vara så, fråga, vara nyfikna - men ändå vara centrum i sin egen värld. Tids nog blir de varse :)
Håller med Sara och misstänker att den orkanen kommer att återkomma...
Hsara- visst är det så. Pralinen-den är ständigt närvarande
Skicka en kommentar