På väg till träningen i morse höll jag på att trampa på en gråsparv som inte flyttade på sig. Hen var lite tufsig i fjädrarna men inga synlig sår. Ute i sista minuten så jag hann liksom inte gå hem och sätta sparven på något säkert ställe i trädgården så det blev bara att jag satte upp hen upp på en gren och tjoff tjoff in på träning.
På träningen tänkte jag en hel del (ALLTSÅ EN HEL DEL) på hur det gick för sparven där på grenen och hur man skulle kunna göra det bästa att den fick pigga på sig. Ty det bästa med att vara vuxen torde vara att man kan släpa hem hur många skadade djur som helst utan att någon annan opponerar sig. Eller folk kan väl fortfarande opponera sig men JAG BEHÖVER INTE LYSSNA FÖR FEM ÖRE!
Sykt bra.
Så jag skuttade ut från träningen och skyndade mig till trädet där sparven satt och såg att den satt kvar. Men precis när jag sträckte fram händerna för att kolla läget flög den.
Mitt vuxen-jag blev glad åt att sparven var frisk.
Mitt barn-jag ville ta med mig sparven hem.
På träningen tänkte jag en hel del (ALLTSÅ EN HEL DEL) på hur det gick för sparven där på grenen och hur man skulle kunna göra det bästa att den fick pigga på sig. Ty det bästa med att vara vuxen torde vara att man kan släpa hem hur många skadade djur som helst utan att någon annan opponerar sig. Eller folk kan väl fortfarande opponera sig men JAG BEHÖVER INTE LYSSNA FÖR FEM ÖRE!
Sykt bra.
Så jag skuttade ut från träningen och skyndade mig till trädet där sparven satt och såg att den satt kvar. Men precis när jag sträckte fram händerna för att kolla läget flög den.
Mitt vuxen-jag blev glad åt att sparven var frisk.
Mitt barn-jag ville ta med mig sparven hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar