Igår när jag lunchade med en annan bloggare var det en gubbe som sprang in i barnstolen. Lilla G klämde armen och började gråta och jag REAGERADE äntligen direkt och någonstans fick han ut för alla gånger som jag stått som ett fån när liknande saker hänt. Jag blev förbannad. Riktigt förbannad. Jag vet inte om det var berättigat men till saken hör den att om han bara hade sagt förlåt hade jag inte ens blivit arg men nu gick han till motattack och det gjorde ju inte saken bättre direkt. Ungefär tusen gånger sämre om vi säger så.
Ingen fara med Lilla G heller. Eller som en kvinna som kom fram och klappade mig på armen och sade att " sedan kan man ju fråga sig om det var värst för mamman eller barnet". Trots att alla känslorna kom på samma gång så svarade jag trumpet att "jo det var nog värst för mamman i detta fallet". Då var gubben borta och Lilla G hade slutat gråta så det var väl dags för mig att komma ner i normal puls.
Fast vet ni. Det kändes tamejfan skönt att jag KAN reagera direkt.
Ingen fara med Lilla G heller. Eller som en kvinna som kom fram och klappade mig på armen och sade att " sedan kan man ju fråga sig om det var värst för mamman eller barnet". Trots att alla känslorna kom på samma gång så svarade jag trumpet att "jo det var nog värst för mamman i detta fallet". Då var gubben borta och Lilla G hade slutat gråta så det var väl dags för mig att komma ner i normal puls.
Fast vet ni. Det kändes tamejfan skönt att jag KAN reagera direkt.