Och I Wien.

Vi mellanlandade i Wien i stålande solsken. Några timmar senare var det åskväder en masse. Inga flyg fick lämna flygplatsen. Landingsbanan var täckt av vatten och utanför vår gate lyste himlen med jämna mellanrum upp av blixtarna. Inte helt optimalt för en flygrädd om man säger så. Den flygrädde började kalkylera på ifall inte tåg hem från Wien vore en synnerligen käck idé. Eller varför inte en rask promenad. Plötsligt rasslar det till och nu får man plötsligt gå på flyget ändå. Den flygrädde är inte helt nöjd men springer på bussen ut till planet snabbt ändå för att inte bli blöt. Väl på planet kramar den flygrädde Pojkväns hand precis så hårt att det inte är risk för attt krossa några fingrar. Några plan har redan börjat lyfta. Piloten stiger ut och meddelar att varken han eller vi vill att han flyger i det här vädret så vi kommer avvakta tills det dragit förbi. Glädjen över att man råkar välja världens bästa pilot är mycket stor och den flygrädde är nästan på väg att skutta upp och krama om världens bästa pilot, en flygvärdinna eller bara någon random person helt enkelt. Det finns ingen mening att vara knusslig när det plötsligt blir hopp om livet.