Blir verkligen barnsligt euforisk när jag ser kändisar på stan och rusar tillbaka från lunchen och typ ropar i korridoren innan jag ens når fikarummet "Jag har sett Kristian Luuk och Fredrik Lindström på lunchen!" Det stod och väntade på taxin precis som vanliga människor. För övrigt undrar jag om det var lugnare när jag inte jobbade och då som i lugnt när man tänker lugnt och skönt om ni fattar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar