För någon vecka sedan var jag och köpte en underlagscreme. Jag hade lite rabatter så det var fiffigt att passa på. Är det något jag är bra på --------> rabatter och påpassandet. Jag lät kvinnan i den vita rocken prova cremen på min kind och satt så där drottninglikt på stolen mitt i. Hon smörjde in mitt ansikte och vi kom fram till att cremen var passande.
Här kunde historien ha slutat och det hade blivit ett ganska platt blogginlägg. Men vet ni vad? Historien slutar inte här! Historien börjar här! För vad kvinnan gör är att spruta underlagscreme över hela golvet och över mina stövlar. Mina ljusa skinnstövlar som jag knappt använt eftersom jag var preggo och lite bredare över vaderna. Så kvinnan i den vita rocken (gör som jag själv nog hade gjort, hon flippar ur och )hämtar en äldre kollega. Kollegan i sin tur blir lite nervös och går med mig till skoavdelning " kan någon få bort fläckarna är det de tjejerna".
"De tjejerna" tar varsin sko och putsar.
Och putsar.
Byter medel.
Putsar lite till.
Men det går inte bort. Den äldre kollegan ( av de vita rockarna ni vet) ger mig ett presentkort till slut som plåster på såren. Hon övertygar mig om att det inte syns jättemycket och ber om ursäkt för femtiotrettonde gången. Jag tar presentkortet och tänker att det inte syns så där himla mycket iallafall. Möjligt att jag redan tänker på vad jag ska köpa för presentkortet. Om det ges en möjlighet till shopping så tar man den.
På natten vaknar jag sedan och börjar tänka på presentkortet och kommer fram till att jag slängde det i papperskorgen när jag rensade alla köpen jag gjort (!!!?????). Sedan ligger jag kvar i sängen en stund och försöker komma ihåg VILKEN papperskorg---------> kommer fram den på kontoret. Det hela tar en stund för mitt i natten är jag inte mitt smartaste om vi säger så.
Himla fint när man hittar presentkortet dagen efter. Himla fint. Annars lite väl korkat.
Här kunde historien ha slutat och det hade blivit ett ganska platt blogginlägg. Men vet ni vad? Historien slutar inte här! Historien börjar här! För vad kvinnan gör är att spruta underlagscreme över hela golvet och över mina stövlar. Mina ljusa skinnstövlar som jag knappt använt eftersom jag var preggo och lite bredare över vaderna. Så kvinnan i den vita rocken (gör som jag själv nog hade gjort, hon flippar ur och )hämtar en äldre kollega. Kollegan i sin tur blir lite nervös och går med mig till skoavdelning " kan någon få bort fläckarna är det de tjejerna".
"De tjejerna" tar varsin sko och putsar.
Och putsar.
Byter medel.
Putsar lite till.
Men det går inte bort. Den äldre kollegan ( av de vita rockarna ni vet) ger mig ett presentkort till slut som plåster på såren. Hon övertygar mig om att det inte syns jättemycket och ber om ursäkt för femtiotrettonde gången. Jag tar presentkortet och tänker att det inte syns så där himla mycket iallafall. Möjligt att jag redan tänker på vad jag ska köpa för presentkortet. Om det ges en möjlighet till shopping så tar man den.
På natten vaknar jag sedan och börjar tänka på presentkortet och kommer fram till att jag slängde det i papperskorgen när jag rensade alla köpen jag gjort (!!!?????). Sedan ligger jag kvar i sängen en stund och försöker komma ihåg VILKEN papperskorg---------> kommer fram den på kontoret. Det hela tar en stund för mitt i natten är jag inte mitt smartaste om vi säger så.
Himla fint när man hittar presentkortet dagen efter. Himla fint. Annars lite väl korkat.
4 kommentarer:
Bra hittat!
Spader- jag menar det!
Pju. Hann bli mycket nervös. Plus hoppas att presentkortet var väldimensionerat, skadan du led var ju skapligt stor.
PIM- OK presentkort... räcker till att köpa något onödigt ;-)
Skicka en kommentar