Fick jag en sanning serverad från en person och jag lyssnade och sade inte emot. När jag sedan kom hem tänkte jag till och kom fram till att "nej så där är det ju inte alls" och "hen behöver faktiskt veta mer om saken". Jo, hen vet ju endel men det var ju så många saker samtidigt.
Det är ofta det är så. Det händer saker och jag blir så paff och finner inte orden att förklara eller försvara eller vad det nu är frågan om. Sedan när det går några timmar så kommer svar på tal samtidigt som ilskan eller som det ledsna. Men då att höra av sig då är ofta försent samt att ofta kan det ju vara en person jag inte ens känner. Det tåget har gått. Big time gått.
Såsom jag hatar det. HATAR det.
Nu får ni gärna säga att det inte bara är jag som är för långsam....
Det är ofta det är så. Det händer saker och jag blir så paff och finner inte orden att förklara eller försvara eller vad det nu är frågan om. Sedan när det går några timmar så kommer svar på tal samtidigt som ilskan eller som det ledsna. Men då att höra av sig då är ofta försent samt att ofta kan det ju vara en person jag inte ens känner. Det tåget har gått. Big time gått.
Såsom jag hatar det. HATAR det.
Nu får ni gärna säga att det inte bara är jag som är för långsam....
11 kommentarer:
det är inte bara du som är för långsam.
:)
Om det är någon du känner är det inte försent... /L
Här är en till. Kommer aldrig på vad jag ska säga när tid är och har alla svaren nån timme eller två senare. Så jäkla irriterande så ord finns inte.
Så är det för många. Själv är jag snabb och säger ofta saker som jag vid eftertanke inte skulle ha sagt, även om de var sanna, från mitt perspektiv. Blir då ledsen, arg över saker jag själv sagt. Litet same, same fast different.
Så fort magkänslan signalerar minsta lilla att ett samtal kan vara på väg åt fel håll, använd frasen "hur menar du nu? "(OBS! På ett vänligt intresserat sätt, icke-offensivt helt enkelt). Det ger dig tid att samla ihop dig samt avväpnar motparten.
Själv är jag mer som Spader Madame och kan intyga att det inte är helt optimalt det heller.
jag kommer alltid på vad jag skulle ha sagt efteråt. du är icke ensam. du och jag anna, du och jag. och många till.
Samma lika här
Precis så är det ofta för mig med! Jag vill ju vara kvick och komma med smarta kommentarer direkt, men ofta kommer jag på alla smartheter för sent...
Samma här! Så ensam i långsamheten är du icke :).
Åh, känner så väl igen det där.
Och ibland kommer jag aldrig på vad jag borde ha sagt och ältar och ältar hur länge som helst.
Folk kan sluta och berätta för en vad de anser att de upptäckt för sanningar om en. Tycker jag.
Yllet- men så vill jag inte vara...
L- du och jag känner ... får se om jag säger.
IWNK- jag veeeet. irro gånger hundra.
Spader- det är inte heller så bra..
QOFE- Det ska jag säga... och försöka säga det vänligt.
LindaK- du och jag och många till. Du och jag Linda.
Karro- vet!!
Fifi- kanske man kan öva sig. Kanske?
TantA- Känns lite skönt att vi är fler ändå..
Katarina- ja... så är et ju.
Skicka en kommentar