På väg till Uppsaa hade vi tjugofem minuters försening. Det blir alltså synnerligen knivigt att hinna byta i Stockholm med tjugo minuter mellan. Vänta en timme extra kanske själv man sittdansar över. På vägen hem kom sms:et ovan när jag satt på Uppsalapendeln, inte heller det är något man gör vågen över. Jobbförseningar i all ära men när man slänger in en fyramånaders bebis i leken så Vill Man Inte leka "rita, gissa, spring" på Centralen i Stockholm. Följande hände alltså i onsdags.
1) Går till människorna i gula västar som informerar förvirrade resenärer, de pekar mot hissarna och jag löper snabbt som en vessla med vagnen mot dessa....
2) ...som är ur funktion så därför får jag löpa tillbaka till de gula västarna....
3) ....de pekar mot andra hissar och jag löper dit och åker upp och ner till spår tolv....
4) ....där jag upptäcker att de har bytt till spår sjutton...
5) .... nya hissar och får med mig en pensionär med tunga väskor som också åker hiss...
6) ...vi löper på rejält och hittar tåget. Väntar en stund på lokföraren och även om den stunden inte var direkt lång var det mkt nära att jag hade kört själv...
Men tåg med bebis själv är helt ok så länge SJ levererar.
2 kommentarer:
Jobbigt när det händer men man växer lite med alla de där sakerna som man faktiskt klarar av ihop med bebis/barn. Bara för att man helt enkelt måste.
TantA- det är ju inget att val än att jaga tåget...och fler saker lär det ju bli så att säga.
Skicka en kommentar