Igår hade vi besök av inte mindre än tre ( frickin TRE !) barn på kontoret. Fyra, ett och ett halvt och sex veckor. Jag gjorde självklart det enda rätta som en blivande morsa gör nämligen gömma sig på chefens kontor. Chefen undrade lite försynt vad jag gjorde och jag viskade tillbaka att "det var väldigt många barn i korridoren och att det var en hel del ljud". Då muttrade chefen något om att jag kunde öva på barn i olika storlekar och jag svarade att jag gärna såg tillfället att faktiskt KUNNA stänga dörren om mig. I framtiden lite knapert med stänga dörrar och tystnad tänker jag mig.
Augustnominerade böcker
3 veckor sedan
4 kommentarer:
Japp, stängda dörrar uppskattas inte av avkommor. Men av någon anledning så vänjer man sig vid det också. Och man lär sig att de dör inte av att stå utanför toalettdörren och skrika sig blå när mamma FAKTISKT vill ha dörren låst i fyra minuter.
När är det dags för bebisen? Är alltid lite avis på alla som väntar en ny liten men är inte dummare än att jag inser att vi nu faktiskt gjort vårt på den fronten och att jag får nöja mig med att låna gudbarnet och snusa lite på. Vilket definitivt inte är det sämsta.
från att ha varit själv i fem år, till att träffa kille och få två bonusbarn på köpet - jag förstår känslan! Ibland måste jag bara gå ut för det är så mycket LJUD överallt! Inser dock att jag håller på att vänja mig, som tur är...!
Egna barn och andras ungar :-)
TantA- He he.. Jag är i tredje trimestern så det är inte jäääättelång tid kvar helt enkelt.
Jojjo- Visst är det skönt med tyst ibland.
HSG- Eller så är man inte van än...?
Skicka en kommentar