Jag har ett problem som gnagt i flera flera år. Det är inte meningen att man ska förstå. Det är jag som vill skriva. Enkom för mig.
Det finns en grej i mitt liv som har varit riktigt bra. Länge riktigt bra. Vi talar nästan hela mitt vuxna liv. En grej som har varit naturlig och något jag inte kunnat tänka mig vara utan. Sedan, jag kan inte sätta fingret på när så var den här grejen inte alltid bra längre. Grejen gjorde mig både arg och ledsen. Kanske var det jag som inte var rätt just då? Kanske var det grejen som slutade fungera? Men är det en grej man haft så länge och när man vet att man gillar grejen vill man ändå behålla den. Ungefär som att ha en favorittröja som man är för stor för och den är inte bekväm men man har på den ändå för man gillar den. Man vill inte sluta gilla den. Lika väl som man har en favorittröja ville jag inte fatta att det kanske inte gick att ha den som tröja mer. Kanske var det rätta att använda tröjan som något annat? Behålla men på ett annat sätt? Jag tänkte mycket på grejen ifall det var dags tänka om men jag var förtjust i att använda den på det sättet jag var van och inte på något nytt sätt. Så jag försökte fortfarande enligt samma mönster som varit jämtjämt. Och det fungerande inte. Ibland blev jag ledsen. Ibland arg. Ibland blev jag lockad till att vara superbarnslig och provokativ. Inte mitt bästa jag. Mitt sämsta ever.
Jag kanske har förstört grejen helt. Jag vet faktiskt inte. Eller så löser det sig. Inte imorgon. Inte nästa vecka men kanske om en lite längre tid. Men det är dags att sluta stånga sig blodig. Och acceptera.
Det finns en grej i mitt liv som har varit riktigt bra. Länge riktigt bra. Vi talar nästan hela mitt vuxna liv. En grej som har varit naturlig och något jag inte kunnat tänka mig vara utan. Sedan, jag kan inte sätta fingret på när så var den här grejen inte alltid bra längre. Grejen gjorde mig både arg och ledsen. Kanske var det jag som inte var rätt just då? Kanske var det grejen som slutade fungera? Men är det en grej man haft så länge och när man vet att man gillar grejen vill man ändå behålla den. Ungefär som att ha en favorittröja som man är för stor för och den är inte bekväm men man har på den ändå för man gillar den. Man vill inte sluta gilla den. Lika väl som man har en favorittröja ville jag inte fatta att det kanske inte gick att ha den som tröja mer. Kanske var det rätta att använda tröjan som något annat? Behålla men på ett annat sätt? Jag tänkte mycket på grejen ifall det var dags tänka om men jag var förtjust i att använda den på det sättet jag var van och inte på något nytt sätt. Så jag försökte fortfarande enligt samma mönster som varit jämtjämt. Och det fungerande inte. Ibland blev jag ledsen. Ibland arg. Ibland blev jag lockad till att vara superbarnslig och provokativ. Inte mitt bästa jag. Mitt sämsta ever.
Jag kanske har förstört grejen helt. Jag vet faktiskt inte. Eller så löser det sig. Inte imorgon. Inte nästa vecka men kanske om en lite längre tid. Men det är dags att sluta stånga sig blodig. Och acceptera.
10 kommentarer:
Om den här tröjan är viktig för dig är jag säker på att du kommer att hitta tillbaka till den igen. Du kanske kan ha den som sjal så länge? Eller klänning? Rätt vad det är sitter den som en smäck igen. (OBS metafor)
Tröjan var viktig och jag försökte använda den som sjal men jag var så van att den skulle vara tröja att den inte var bekväm som sjal.
Men vem vet om den kan bli en tröja igen. Kanske.
Jag tänker att ibland behöver i lämna tröjor. Och hitta nya. Eller inga alls ibland. Och sedan hittar man ibland tillbaka till sin tröja och ser den med nya ögon. Men allt förändras, även det man varit nöjd med. Precis som modet :)
Jag undrar om jag har en sån tröja. Men den är inte tröja längre utan något mycket mindre. Men jag vill att det ska vara en tröja. Ja, jag har en sån tröja. Det är sorgligt.
Om det här verkligen hade handlat om en tröja som man blivit för stor för så hade jag fattat precis.
För jag har ju nästan en hel klädkammare full med kläder som jag blivit för stor för men ändå inte kan göra mig av med för att jag älskar dem.
Fast nu handlar det ju egentligen inte om en tröja och jag fattar troligen inte alls.
Men jag tror på att sluta stånga sig blodig. För även om det gör ont att skapa ett tomrum i sitt liv så kommer någonting annat till slut att fylla det tomrummet. Troligen. Åtminstone delvis.
Ibland ska man gömma undan tröjor för lite vinterförvarning. Plocka fram någon vår och upptäcka att man faktiskt trivdes i den igen.
Gör man inte det, då lämnar man vidare. Sen kan man minnas tröjan som något man gillade och trivdes i.
Om tanken på tröjan stjäl väldigt mycket energi tror jag att det kan vara bra att stoppa in den längst in i garderoben ett tag och använda andra tröjor som är annorlunda. Även om man inte vill att nåt ska vara annorlunda kan det vara bra med annorlunda bara för att det är annorlunda och man kan få ett annat perspektiv på tröjan.
Efter ett tag börjar man tänka på tröjan igen, och om det känns bra kan man bära den ibland till en början. Känns det riktigt bra kanske den kan bli en favorittröja igen. Men känns det inte bra kanske det är lika bra att stoppa den i Asienlådan.
Kram!
Annika- Jag har svårt att lämna tröjor. När jag har varit trygg med en tröja en gång vill jag att det ska vara lika. Men ibland kanske man behöver lämna för att andas och så kan man hitta samma tröja igen?
Annan- Jag vet. Det sorgliga gör ont.
Katarina- Man behöver inte förstå exakt utan det viktiga är att man ibland måste förstå när det är dags att ge upp. Det är inte ett misslyckande att ge upp och att det ibland inte är helt kört utan att det faktiskt kan lösa sig lite längre fram.
HSG- Visst är det så.
Tess- Exakt. Måste bara komma dit..
Svårt. Men om tröjan gör en till någon som man inte vill vara så är nog acceptans det enda rätta. Tänker jag.
Spader- Inte alltid men ibland blir det så med tröjan..
Skicka en kommentar