Jag hade tidigt en kollega som bundsförvant (jag var för övrigt hennes då det begav sig). Det hade liksom inte fungerat annars med alla avtackningar, alla femtio- och sextioårsdagar och Kick-Off där det första mousserande ställdes fram halv tio på morgonen ( undertecknade hade ungefär då kräkts upp sin frukost och försökte tvinga i sig lite te och mousserande lockade lika mycket som att äta blomjord). Så utan kollega som drack för två hade situationen blivit svårmanövrerad så att säga.
Sedan när det var dags att berätta för chefen gick jag helt enkelt in till honom, stängde dörren slog mig ner i en stol framför honom och sade " jag tänkte bara berätta att jag är på smällen". När detta var avklarat gick jag ut och sedan stoppade jag in huvudet i varje rum och sade ungefär samma sak " tänkte bara berätta att jag är på smällen" och gick sedan vidare till nästa person. Mötte sedan två manliga 60+ kollegor i korridoren och sade " medans jag ändå har herrarna på tråden tänkte jag meddela att jag är på smällen". Någon som liksom knappt hann uppfatta vad jag sade försökte få mig att stanna till " men du kan ju inte bara säga så och gå vidare" försökte hon. Men jag susade vidare i korridoren. Inte så mycket för det här med gulligull och krusidull förstår ni.
Sedan när det var dags att berätta för chefen gick jag helt enkelt in till honom, stängde dörren slog mig ner i en stol framför honom och sade " jag tänkte bara berätta att jag är på smällen". När detta var avklarat gick jag ut och sedan stoppade jag in huvudet i varje rum och sade ungefär samma sak " tänkte bara berätta att jag är på smällen" och gick sedan vidare till nästa person. Mötte sedan två manliga 60+ kollegor i korridoren och sade " medans jag ändå har herrarna på tråden tänkte jag meddela att jag är på smällen". Någon som liksom knappt hann uppfatta vad jag sade försökte få mig att stanna till " men du kan ju inte bara säga så och gå vidare" försökte hon. Men jag susade vidare i korridoren. Inte så mycket för det här med gulligull och krusidull förstår ni.
6 kommentarer:
Fast det är ju ändå rätt snällt av dig att berätta innan kollegorna blir sådär generade och inte vågar fråga om du har en bäbis eller för mycket julgodis i magen ;)
Och klappar på magen.
Om jag hade blivit gravid någon gång planerade jag att ha en t-shirt med texten 'Rör ej!' på magen.
Jag blir själv lockad* och om det är någon jag känner väl kan jag fråga om jag får känna på magen.
Men en del verkar tycka att gravidmagar är till för vem som helst att klappa. Brrrr.
*Det är ju ändå något helt magiskt med en bula som man vet döljer ett (eller flera) liv.
Hsara- det finns även julgodis i min mage.
Katarina- Om någon skulle ta sig rätten att klappa min mage utan att fråga tar jag mig rätten att skalla vederbörande. Jag skojar inte.
men hurra för bäbin i magen! Grattis!
men hurra för bäbin i magen! Grattis!
Haha, känner att här finns risk för skallningar framöver, för jäklar vad folk tar sig friheter bara för man är gravid. Klappeliklapp - men hallååååååå! Det är INTE okej...
Skicka en kommentar