söndag 8 januari 2012

Om Att Tacka För Sig.

Kan jag berätta att tvåtusentolv är året när jag kastar in projektledarhatten rakt in i den öppna spisen. Jag har aldrig någonsin haft så lite lust att vara lekledare/projektledare/allmän hittepåare. Möjligen handlar det bara om en liten paus men ser mig förväntansfull runtomkring och tänker att det säkert finns någon där ute i kulisserna som gärna stiger fram istället.

10 kommentarer:

Katarina sa...

Bra för dig!

Fast det gäller inte bloggträffar, va'?

Miss Upsey Daisy sa...

Katarina- Näe. Men rent generellt så har jag liksom tappat lusten.

Så jag tänker att någon annan kan fixa en stund.

K. sa...

Det låter som en bra idé! Ta ett steg tillbaka och andas lite. Kram

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Förstår dig, har själv varit där för flera år sedan. Det är kul att vara spindeln men nedrans jobbigt att väva nätet själv hela tiden.

karro sa...

kan vara bra ibland. Kram

anagoesbananas. sa...

Stå på dig! Jag ska göra ett försök att stå över allt sånt där med, skulle allt sluta hända p.g.a det så är det ju rätt tragiskt dock ;D

Spader Madame sa...

Men när någon drar sig tillbaka så där får de applåder och tack och hurrarop!

Det kanske blir Katarina och Spader som får sy ihop bloggträff när Miss UD råkar befinna sig i huvudstaden?

Anna sa...

a womans gotta do what a womans gotta do, eller nåt.
bara det känns bra i magen så.
kram

Jo sa...

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Miss Upsey Daisy sa...

Katinka- Jag måste. Så är det bara.
Mrs E- Jag vill fortfarande hitta på saker men inte alltid "dra" i allt.
Karro- Det är tvunget.
Anabanana- Jag har kalkylerat med det men än så länge händer det lite iallafall. Och vem vet om en tid kanske jag är på det igen?
Spader- När bloggträffen kommer ska jag nog vara fit for fight igen.. det är just mängden och alla stora saker.
Anna- Jupp.
Jo-<3