Först. Jag gråter till tecknad film. Svulstiga filmslut. Halvsvulstiga filmslut. Mer eller mindre alla filmslut. Speciellt när många ställer sig upp i slutet. Mmm. Ställa sig upp i slutet. Nästan magi.
Sådär. Nu när det var uppe på bordet låter det inte lika illa att klargöra att man blir rörd av att en hel publik ställer sig upp och applåderar Anna Ternheim när hon gör sitt extranummer? Jag är mycket förtjust i att ställa mig upp och applådera. En hel publik som gör något tillsammans. Jag blir så till mig att jag vill ställa mig vid utgången och fråga varenda en om vi inte kan bli kompisar på FB. Kärlek overload? Sinnesförvirring? Hur ska man veta.
Augustnominerade böcker
4 veckor sedan
3 kommentarer:
Härligt! Räknar ner till konserten...
:-D Känslorus är härligt!!
NA- Du blir inte besviken. :)
Anki- Underbart är det.
Skicka en kommentar