Uppenbarligen var det lite häftigt att tro att det skulle gå med en halvmara (2,1 mil) samt en mara (4,2) på samma vecka. Vi talar asfalt. Min rygg lät meddela att den var synnerligen missnöjd med detta upplägg. För att göra en lång historia kort så hade jag ont i ryggen i tre mil. Jag försökte bita ihop rätt länge innan jag började gå vid tre mil. Så jag gick fem kilometer med ett ganska icke-glatt ansikte( tårar en masse) innan jag beslöt att ge upp vid 3,5 mil.
Så var den sagan slut sade hon rätt surt och uppgivet.
VV. Notera att jag inte ens kan skriva något ironiskt om det här.
Vad jag läste i april
3 dagar sedan
15 kommentarer:
Ibland måste man låta förnuftet segra. Bara det inte blir en vana...
Jag tycker att du är duktig i alla fall! 3,5 mil är JÄÄÄTTELÅÅÅNGT!!!
Kram
//Tess
åhfyfan! Men du gjorde helt rätt som bröt. Och jag känner att jag gjorde helt rätt som aldrig startade. I ett annat liv kanske...
Vad tråkigt, men helt rätt att bryta och jag håller med Tess 3.5 är superlångt - speciellt så nära inpå Göteborgsvarvet.
Starkt jobbat säger jag, det är övermänskligt att klara både och så du är grym trots att ryggen gav upp. Heja heja!
jäklar vad du är tapper. det är så långt så det övergår mitt förstånd... kram!
du är bäst ändå, och den tuffaste jag vet. Kram!
Strongt att ens försöka.Lika strongt att inse när det är dags att vika ner sig.
Well done.
Rätt val.
Rankar dock fortfarande din kamp mot repen vs blåsan under Vasaloppet högre.
Jag är också imponerad att du ens försökte dig på en maraton bara en vecka efter en halvmara.
Och ryggar ska man inte bråka med. Man behöver ryggrad i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Det var tråkigt men blev du skadad så var det inget konstigt att kliva av.
Jag tycker att du är den mest fantastiska kvinna jag vet när det gäller löpning. Du gjorde rätt i att lyssna på din kropp, du har bara en. Stockholm maraton går igen nästa år ;).
Jag har inte ens lyckats springa 3,5 mil under mina 31 år här på jorden. Applåd till dig. *applåderar frenetiskt*
tappert ändå! vi vet ju att du kan :)
Har aldrig sprungit 3 mil i hela mitt liv och kommer nog aldrig gora det, men jag ar full av beundran for att du har gjort det! Galet bra!! Heja dig! Ledsen dock for din skull att det inte gick vagen.
Stor kram
Tess- Tack rara du. :) kram!!!
Frida- På't igen snart? Lidingö?
HSG- Ja. Det är ju så.
MissE- Tacka rara fina <3
Fru A- mmm. rätt långt ändå.
H-Sara- Åh man tackar!
PF- Ibland får man inse när det är dags att kasta in handduken helt enkelt.
Mr Epo- Ha ha... :)
Katarina- Ligger något i det.
LH- Och det gick ju förra året. :)
DTK- Trött i ryggen helt enkelt.
Camilla- Tack. Hoppas vi ses snart.
LindaK- Jag kan jul
Ulrica-kram tillbaka.
Skicka en kommentar