Grumpy.

Imorse på spårvagnen hade jag typ ett helt dagis i knät. Jag vet inte om ni någonsin har åkt spårvagn med ett helt dagis men de är inte direkt tysta. Jag var inte vänligheten själv och gav dem onda ögat - fast inombords för jag är väluppfostrad. Tänkte tankar som varför inte en lag om en barnfri innerstad. Sedan när jag kom till jobbet hamnade jag direkt i en dispyt med min dator. Vi var oense om lösenordet. Jättefånigt men vi kom verkligen ingenstans alls. När jag börjar få tankar att jag vill kasta in hela fanskapet i väggen så brukar jag ta ett djupt andetag och ringa IT-support. Jag började med att presentera mig och i samma andetag berättade jag att jag var typ skitsur på min dator. Sedan löste det sig på tre röda. Såklart. Fast jag är forfarande på skitdåligt humör och någon MissUD-support finns inte. Lunch låter som second best ändå.