När man på spårvagnen sliter upp sin Ipod ur väskan och ser något litet vitt dansa ut på golvet och försöker kolla under sätet bakom och precis i samma stund som man inser att det är en tampong som ramlat ur så frågar den ytterst artiga tonårskillen om man tappat något och han böjer sig framåt för att fiska under sätet och ska precis avsluta den pågående telefonkonversationen för att hjälpa till och man säger nej nej nej det var inget viktigt och hoppas att han inte såg vad det var.
För inom mig just då bodde en tonårstjej som bara dog av skam.