Om Sorg.

En av farbröderna (som jag gillar men ändå pratar minst med) på mitt jobb förlorade en familjemedlem förra veckan. Ni vet hur svårt det kan vara att säga något bra. Eller åtminstone tycker jag det. Man ville inte trampa fel. Men på ett sådant litet kontor vet alla allt. Man kan inte bara vara tyst. Väl i kopieringsrummet sågs vi första gången efter det hände och jag sade att jag visste och beklagade. Jag var precis på väg igen när jag vänder mig om och säger men " jag får väl ge dig en kram iallafall" . Så gick jag tillbaka igen och när jag fick klappen på ryggen och "tack Anna" förstod jag att det var rätt då och där.