Den tröttman efter att ha varit fyra dagar i Istanbul och varit hemma knappt en och en halv dag innan man tar sextåget mot Stockholm för tre heldagar är inte nådig. Den tröttman man sedan känner när man kommer till Landvetter och liksom nästan är hemma är ungefär som tidigare nämnda tröttma upphöjt till lite till. Och denna fina känsla man får i bröstet när man stiger in genom dörren och två barn hoppar fram och ropar "Välkommen hem Anna!" påminner nog lite om att vinna ett fint pris eller så.
Dan före dopparedan
1 dag sedan
3 kommentarer:
Fint!
MrsE- mmm.
J- gölligt värre.
Skicka en kommentar