Person A önskar ha en kontakt där man äter lunch fyra-fem gånger året. Ungefär så.För att Person A umgås ofta och mycket med sina kompisar och har inte mer tid helt enkelt. Person B i detta fall har senaste året bjudit in till ett par fester, föreslagit middagar med respektive och otaliga After Work. Person A har tackat nej till alla kalas och middagar för att Person A inte vill ha Person B så nära som att man träffas hemma hos varandra. Droppen blev när Person B bjöd Person A (med Pojkvän) på festligheter i sommar vilka råkade sammanfalla under Person As(och Pojkväns) semester. Mitt i . Person A svarade att just därför kunde inte Person A svara nu sex veckor innan. Person B nämnde senare att Person A " Inte alltid kunde få sin vilja igenom och att man ibland var tvungen att kompromissa" . Person A tackade nej till festligheterna i sommar och fick till svar att det skulle komma mer festligheter i höst och till jul. Person A är i stort behov av råd.
Fråga. Vad ska Person A göra? Kan Person A berätta för Person B att lunch ibland är trevligt men att tjänsten Bästa Kompis redan är upptagen? För tydligen räcker det inte att bara tacka nej tusen gånger på raken. Person A trodde folk fattade sådant.
UPDATE: Person B och Person A känner varandra extremt ytligt men ändå ville Person B bo med Person A i dennes 1½ när Person B flyttade till GBG tills hon "hittade något". Person A sade flera gånger till att man måste vara beredd på att bo i andra hand och att man får börja söka i tid. Nu löste det sig ändå men att bo två personer på 45 kvadrat när man inte träffats på flera år kanske inte är den bästa idéen ändå. Vid en lunch försökte Person B att bestämma fyra olika festligheter med Person A. Bland annat en after work samma dag några timmar senare det till trots att Person A tio minuter innan sagt att hon bara skulle hem och vara själv vilket hon behövde. Person B stressar Person A.
Augustnominerade böcker
4 veckor sedan
12 kommentarer:
Man bör aldrig anta att sociala koder är tydliga för alla. Dels för att en del inte uppfattar dem alls, dels för att man har olika. Som med sunt förnuft. Det låter ganska allmängiltigt men när man går in på detaljer så är det ganska individuellt.
Berätta för henne precis som du skrev i början. Du vill ha en relation som innebär fyra-fem luncher per år. Så svaret är; JA, TALA KLARSPRÅK!
Det var ju ett väldigt märkligt svar, att många har egna väderberoende planer för semestern borde vara uppenbart för de flesta.
Jag håller med ovan, var tydlig även om den andre kanske blir stött, annars kommer detta att fortsätta i evigheter.
Jag kan inte låta bli att beundra Person B lite för att denne inte ger upp.
Person A måste väl bestämma sig för vad som vore jobbigare, att tacka nej till ovälkomna inbjudningar i tid och otid. Eller att hamna i onåd hos Person B.
För hur vänligt Person A än försöker förklara detta 'mycket trevligt med lunch då och då men inte mer' tror jag det finns risk att Person B (som uppenbarligen vill mer) blir så sårad att kontakten sågas helt.
Jobbigt dilemma. Hoppas det löser sig på bästa möjliga sätt.
Jag är en sån som inte förstår "fina vinkar". Jag är en sån som uppskattar ett ärligt menat nej framför ett oärligt kanske. Jag behöver inte ens en förklaring till nejet. (Vilket jag vet att du redan vet, men det är ju fler än du som läser här... ;-) )
Men jag vet att det krävs mod att säga ett rakt nej innan man vet vad det är för sorts person man har med att göra. Många uppskattar fina vinkar mer än raka nej.
Inte lätt att veta.
Men om person A har försökt med fina vinkar till person B så är det nog dags för de raka puckarna. Så att säga.
Och jag är inte som Tess. Fast jag menar att jag visst förstår de sociala koderna. Men SW har rätt, koderna är så klart olika/individuella. Jag blir sårad av för mycket tydlighet, som jag kan uppfatta som typ -ingen tycker om mig. Men person B verkar ju inte förstå. jag skulle vilja våga vara tydlig, men jag skulle fortsätta att säga nej och nej. Och förmodligen hitta på anledningar att tacka nej. Märker att jag är dålig på klarspråk.
Å jag är för trött för att fatta något av det här...
det gungar i hjärnan av allt båtåkande idag. Det gör det ännu svårare att förstå.
Rotigt tänker jag.
... Eller så kanske person B inte tycker att det är ett socialt tabu att fortsätta bjuda, utan att det faktiskt visar på storsinthet att bjuda trots att personen tackar nej gång på gång. Det kan ju handla om ren artighet, dvs att personen inte vill att person A på omvägar skall få reda på att det varit fest och Person A inte ens blev bjuden. Alla cirklar har inte exakt samma sociala regler... Om det finns minsta risk för att det är så det ligger till så hade jag varit väldigt väldigt snäll när jag levererade beskedet, om jag ens levererade det, risken finns att den här personen blir ganska ledsen.
Jag funderar över om din vän läser din blogg och hur hon isf reagerar när hon läser det här. Kanske är det så att hon nu äntligen fattar "vinken". Jag för min del hade blivit ledsen över att bli upplyst på detta sätt (även om du inte nämner några namn). Att tala klarspråk eller inte beror på situation och vem man har att göra med tycker jag.
SW-Jag tänkte länge att poletten skullle trilla ner och att jag skulle slippa säga att vi vill olika saker du och jag. Jag vill inte såra henne men jag vill inte ha henne så nära/så ofta som hon vill. Jättesvårt.
DTK-Det är svårt. Vill inte såra men samtidigt har jag försökt att signalera så länge att jag tror att det inte kommer att hjälpa om man inte talar klarspråk.
Katarina- Exakt. Jag tycker jag har varit tydlig men jag tror inte att jag har varit det ändå. Jag vill verkligen inte vara otrevlig men samtidigt är ju min tid min att förfoga över.
Tess- Du vet ju att jag kan säga vad jag tycker. :) Men i det här fallet vet jag inte vad det kommer att leda till. Vet ju själv på vilket sätt jag umgås.
Spader- Det är ju det som är. Svårt att säga på ett bra sätt.
Turtlan- ;-)
msn00b-Så kan det vara såklart.Men jag tror med handen på hjärtat att Person B helt enkelt letar nytt umgänge i GBG vilket inte är fel men man kan inte komma som ytterst ytterst ytlig bekant där man inte haft kontakt på flera år och tro att den kontakten kommer släppa allt för att umgås med Person B.
Anonym- Hon läser INTE. Det vet jag. Så skulle jag inte lägga upp saken. Dessutom räknar jag inte henne som vän. Jag har tex inte hennes mobilnummer. Jag vet bara inte vad jag ska göra eftersom jag försökt så länge att vara artig,.
Miss UD, jag tror faktiskt inte att du vill ha den här personen i ditt liv. Det är i alla fall vad jag uppfattar.
Själv är jag otroligt konflikträdd, så även om mina råd alltid är ''tala klarspråk'' brukar jag själv till slut bara låta bli att svara.
Jag har en sådan person i mitt liv, jag ogillar inte x, men jag står inte ut med umgänge. Max 1 gång per år. Så jag låter helt enkelt bli att svara. Sen fortsätter x att ringa och sms:a, men jag tycker att budskapet bara borde bli tydligare och tydligare ju längre tiden går /ju fler osvarade sms.
Jag tror dessutom att i mitt fall förstår personen i fråga väldigt klart att jag inte vill umgås, men blir helt enkelt förolämpad och vägrar acceptera att så är fallet. Hence, fortsätter att terra..
Låter som Ove i solsidan.
SW- Inte som det är just nu för jag känner att hon kväver mig och inte lämnar mig någon som helst ro. Skulle hon backa lite och lämna mig space så kan man nog hitta när vi kan umgås med luft mellan.
Labhäxan- Jag vet!!
Skicka en kommentar