Tjejmiddag.

Tog med bebisen och åkte på tjejmiddag i fredags. Man tar med pyjamas, man tar emot hjälp av skära pizzan i delar och man blir upphämtad med bil när man ska hem. Betyg på ekipaget i denna gren? Jag skulle ge oss en fyra faktiskt.

SJ Levererar Inte.

På väg till Uppsaa hade vi tjugofem minuters försening. Det blir alltså synnerligen knivigt att hinna byta i Stockholm med tjugo minuter mellan. Vänta en timme extra kanske själv  man sittdansar över. På vägen hem kom sms:et ovan när jag satt på Uppsalapendeln, inte heller det är något man gör vågen över. Jobbförseningar i all ära men när man slänger in en fyramånaders bebis i leken så Vill Man Inte leka "rita, gissa, spring" på Centralen i Stockholm. Följande hände alltså i onsdags. 

1) Går till människorna i gula västar som informerar förvirrade resenärer, de pekar mot hissarna och jag löper snabbt som en vessla med vagnen mot dessa....

2) ...som är ur funktion så därför får jag löpa tillbaka till de gula västarna....

3) ....de pekar mot andra hissar och jag löper dit och åker upp och ner till spår tolv....

4) ....där jag upptäcker att de har bytt till spår sjutton...

5) .... nya hissar och får med mig en pensionär med tunga väskor som också åker hiss...

6) ...vi löper på rejält och hittar tåget. Väntar en stund på lokföraren och även om den stunden inte var direkt lång var det mkt nära att jag hade kört själv...

Men tåg med bebis själv är helt ok så länge SJ levererar.

Middag.

Fem personer visade sig vara lagom många för att konversera.

Skoja Till Det.

Imorgon åker jag till Uppsala och hälsar på en kompis som också är mammaledig men hon har tre barn. Vi kanske kommer hinna ta en kopp kaffe samtidigt vem vet? Iallafall har jag råkat radera bokningen från SJ vilket innebär att det blir spännande och se vilka tider jag åker hem tex. Imorse när jag vaknade var jag lite orolig eftersom jag inte heller visste när jag skulle åka.


Nu ska jag be en bön att SJ levererar för något tågkrångel med ersättningsbus är jag mindre pigg på, inte med bebis och all packning.

En undran.

En sak som jag upplever som jobbigt och det har bara gudskelov hänt ett par gånger är när människor jag knappt känner vill hålla i mitt barn. Då talar vi inte om kompisar eller släktingar om de vill hålla absolut ( tycker jag bara är bra) utan kompisars kompisars bekanta, människor som jag träffat ett par gånger och knappt vet namnet på? När de dyker på mig och insisterar att hålla medans jag äter och håller fram händerna för att ta henne. Jag sade NEJ tre gånger. Eller när jag senare bett en person jag känner hyfsat hålla henne (kissa bör man annars dör man) och när man kommer tillbaka så håller personen jag sagt nej till i henne. Även om jag har sagt nej finns det tydligen "andra vägar" att gå.

Det handlar inte om att jag tror att hon på något vis kommer fara illa hos de personerna men känslan att jag blir fråntagen rätten över att bestämma över mitt eget barn är bajs.

Är jag fånig?

Vidare.

Det är inte så att bloggen blir bragd om livet imorgon eller så. Bara så himla svårt det här med hur man ska avgränsa sig och samtidigt inte lämna ute sig själv eller någon annan och ändå tycka något så att det just inte blir så platt. Platt --------------> tråkigt.

Bloggens Framtid.

Ännu en gång battlar jag om bloggen ska finnas kvar i nuvarande form. Det är rätt mycket som händer som inte går att skriva om. Saker jag upptäckt att jag inte gillar som mamma, saker som hänt i min egna släkt och saker om mig (bara mig och ingen annan that is) som är för privata. Jag vill skriva om dessa men tog beslutet att det ... helt enkelt inte går. Därför blir bloggen lite "platt" helt enkelt när livet IRL kräver sitt. En mer anonym blogg hade nog inte begränsat på samma sätt.

Vi får se.