Kontorsporr.

Mmm. Fylla i nytt för 2013. Lycka.

Glöggkväll.

Planerat lite inför fredagen när vi har glöggmingel i (öppet hus variant). Vi landade visst på 39 vuxna och 14 barn. Det är ju några stycken kan man tycka? Frågor som man ställer sig kan vara av typen. Hur mycket julmust dricker 14 barn? Hur mycket glögg dricker 39 vuxna? Hur ska man fördela kvoten starkvinsglögg/lättglögg/ saftglögg? Hur många olika glöggsorter ska vi ha? ( där måste jag erkänna att vi inte riktigt tycker samma lika) Hur mycket vin/öl behövs? Var gör vi av alla jackor?

Och så vidare.

Frostbitna Kinder.

Det är käckt att ta rask promenad till/från jobbet på dryga halvtimmen. Och vem behöver egentligen känsel i fingrarna. Egentligen alltså. Knappt någon. Sedan att man liksom är kall inombords flera timmar efteråt? Petitess tycker jag.

Andra Helt Unika Saker.

Jag hart gjort idag är att baka pepparkakor. Det ni!

Mmm.Bio.

Bio med kompis ikväll. Frågan är; kommer vi höja medelåldern eller kommer vi höja medelåldern? Har ni sett?

Jul-Pimpa.

Tänka sig att det känns mkt bättre att använda ordet "jul-pimpa" istället för att "jul-pynta"? Här har jag till exempel "jul-pimpat" stringhyllan i köket med en ljusslinga. Kändes rätt bra faktiskt.

Tänk om - Tänk Rätt.

På mitt förslag började Pusspolisen ( eller ska vi säga tio-åringen eftersom hon nuförtiden nog pussar och kramar mig varje dag istället för at räkna pussar mellan mig och Pojkvän) på dans på fredagar.  Hon tar bussen dit själv (mkt stort) och varje fredag när hon kommit fram ringer hon mig och berättar att hon är på plats. Jag hämtar henne där på vägen hem (hon köper alltid chokladboll och jag en melonklubba).

Iallafall.

På torsdagen berättar hon att föräldrarna fick komma och titta och undrade ifall jag kunde. I mitt huvud snurrade allt som var tvunget att göras på jobbet och jag svarade att det gick nog inte. På fredagen när hon ringde och berättade att hon var framme frågade hon igen ifall jag kunde komma och jag svarade att det gick tyvärr inte men att jag skulle komma i vanlig tid. Hon svarade att det var okej men jag hörde så väl hur besviken hon blev.

Det tog ungefär fem minuter innan jag insåg vilken jubelidiot jag var. Jag avslutade fredagens "måste" och sprang till närmaste hållplats, sprang sedan från spårvagnen till dansstudion. Smet in mitt i klassen och vet ni vad? Hennes min när hon såg mig komma in i salen trots allt. Sjukt värt. Verkligen sjukt värt.