November.

Finns det någon förutom undertecknad som INTE blir deppig av hösten? Någon annan som inte blir påverkad av mörkret? Nån?

Vill Ha Hund.

Jättegärna ha hund och jag ser framför mig vissa delar som Skulle Passa Mycket Bra. Andra delar kanske inte lika. Bäst att göra en lista så jag inte spontanköper något.

1. Jobbar hundra procent på ett jobb där man inte får ha med sig hund. Lösning ----> byt jobb.
2. Har ingen som helst hundvakt om tex åker bort. Lösning----> Åk inte bort. Dålig lösning f ö p gr av mkt förtjust i åka bort.
3. Har två katter. Inte alltid katter älskar hund. Eller hund älskar katt. Lösning----> Mumin fattar inte vad hund är ändå. Får prata med Saga och hund.
4. Inte förakrat med de jag bor med. Lösning----> förankra mkt överskattat och gör beslutsprocess fånigt lång.
5. Blir som ett Zoo hemma. Lösning-------> inget fel med Zoo?? Behöver därför inte lösas.

Lite Väl Kärvänligt.

Det här med att en av ingenjörerna 30+ råkade avsluta telefonsamtalet till sin ingenjörskollega 50+ med "kram på dig" är sinnessjukt roligt. Av det har vi lärt oss två saker. 1) det är aldrig bra att gå igenom mail samtidigt som man pratar i telefon, lätt att förväxla med sambo 2) antalet gånger man kan påminna ropa "kram på dig" till ovan nämnda kollega och fnissa hysteriskt ----> ser ingen ände på det alls.

Oman.

Blir liksom inget Asien nästa år men det blir en resa till Oman i februari. Både boende i öknen och flådigt hotell (inte riktigt min kopp te alls för övrigt blir ofta mkt uttråkad) och det ska hyras bil och köras runt iallafall tre olika ställen. Blir fina fisken.

Den Där Jävla Cancern.

Läser Kristians texter och tänker att blir man inte påverkad är man en sten. Då är det okej att det kommer tårar trots allt.

Förstår Inte Jag Dig Ska Du Inte Förstå Mig Heller.

Idag fick jag ett mail på ryska. Jag vet inte hur er ryska är men min känns begränsad så säga. Men jag tänkte att man bör ju ändå svara ( det var inom mitt bolag och inte skräppost) så jag frågade lite försynt om det skulle kunna vara så att det var felskickat. På engelska och tänkte lite i mitt stilla sinne att det hade kanske varit mer rättvist att skriva på svenska. Det blev mer samma lika för båda parter så. Jag är mycket för det här med rättvisa.

Det Tog Sin Lilla Tid.

Ringde mina föräldrar vid nio på morgonen i måndags. Pappa svarade lite stressat och sade att mamma var i badrummet och om det var något speciellt? Njae, sade jag och undrade om de läst tidningen. Du menade det om katten sade pappa och jag sade att han kunde läsa tidingen igen och ringa tillbaka.

Det gick en timme.
Två.
Tre.
Fyra.

Klockan ett ringde jag tillbaka. Mamma svarade och jag undrade om de läst tidningen. Du menade det med älgarna sade mamma. Nej, inte älgarna sade jag. Något annat djur? sade mamma. Men åh, inget djur ( kanske låter lite som en tonåring här ) läs tidningen nu säger jag varvid min mamma kommer lite i försvarsposition och säger det som är viktigt för dig Anna kanske inte är viktigt för oss! Jamen säger jag ( och låter helt säkert som en tonåring) det här ÄR viktigt för båda. Bläddra nu till familjesidorna. Mamma bläddrar till familjesidorna och tittar på .... dödsannonserna (? dödsannonerna why dödsannonserna?) och börjar prata om någon minnesannons för en person som varken hon eller jag vet vem är. Jamenå säger jag TITTA nu.  Så hon tittar på andra sidan. Här är det födelsedagar säger hon informativt. Och .....

!!!!!!!

Ni har förlovat er! ropar hon till slut.  Japp säger jag. Men åh. Berätta säger hon sedan.  Men då har tonåringen helt tagit över mig. Vet du säger jag, jag har jagat er hela förmiddagen. Nu har jag inte tiiid mer och förklara. Jag måste jobba. Vi hörs- hej!

Sedan lägger jag på. Det här med att lämna livsavgörande besked är verkligen inte min starka gren.Mycket obehagligt om ni undrar.