Krispig morgon.

Imorse jag gick ut på promenad vid sexsnåret. Jag vill kunna säga som vanligt här men det är kanske dag tre eller fyra så kanske inte riktigt än. Luften var underbart frisk. Himlen var klarblå. Musiken i lurarna var bra! Hela jag var en glad fredagskänsla. Längre fram på vägen är det ett gäng skator som uppenbarligen äter något på vägen. Jag tänker " har ni fest eller" lite så där halvrolig för mig själv. När jag kommer fram ser jag att de kalasar på en spya.


Det här inlägget passade bättre efter lunch än innan tyckte jag.

Dagens märkligaste.

Jag och kollegan svarar på ett gemensamt mail.

Exakt samma minut.

Med exakt samma ord.

"14 it is"

Kanske inte en idé till en film eller så men ändå.

Vi har förvisso en fruktkorg med.

Tur att jag som kvinna har simultankapacitet annars vore det totalt omöjigt att sitta här och jobba ( blogga?) aktivt och samtidigt tänka på den där morotskakan som vi har i kylen. Det är sådan där frosting på den med. Ifall ni undrade hur det var med den saken. Oavsett, dess öde är utmätt inom kort. Det vet jag.

When the going gets tough.

Dagen efter man anmält sig till Stockholm Marathon kommer man på för skojs skull att man ska kolla när Göteborgsvarvet går 2011. Det blev en slags överraskning för det går veckan innan... Det är ganska tufft att springa en halvmara och en mara samma vecka som jag ser det. Med min kondition iallafall. Inför nästa år får jag nog se till att träna endel.

Hårda bud i Mellerud.

Se man på.

En vanlig onsdag i september precis innan man ska sova går det ypperligt att anmäla sig till Stockholm Marathon 2011. Det gick ju vägen då i juni så vi kör på det igen. Det var väl allt för nu.

Månaden som följer.

Både business & pleasure men det verkar som jag kommer befinna mig på resande fot framöver. En hel del ändå om jag får tycka till.

1. Barcelona.
2. Stockholm
3. Stockholm igen
4. Stockholm ännu en gång.

Veckan när jag är i Stockholm två gånger är den logistiska favoriten. En sådan är alltid klädsamt att ha säger reglerna.

Vänner.

Hösten verkar kantas av många besök från när och fjärran. Förra veckan var det USA och imorgon blir det ett glas vin med en schweizisk kollega (som råkar befinna sig här privat). Hur mycket kan man älska sådana där hej-jag-är-i-stan-och-tar-gärna-ett-glas-vin-besök? Och fler är att invänta vet jag bestämt. The Joy!