måndagen den 21:e juni 2010

Äventyr.

Nu har jag smitit iväg ut i världen igen. Jag tror på branta gator, spårvagnar, fisk, vin, sol och för ovanlighetens skull en väldigt tom agenda. Jag tar med mig böcker, ett öppet sinne och ett par vandringskängor (för det blir det i någon form). Allt annat står skrivet i stjärnorna. Vi hörs!

I'm like a bird.

I'll only fly away.

söndagen den 20:e juni 2010

Snart.

Ramlar det in besök från Stockholm.
Och man frågar sig.
Varför det inte är så varje söndag?
Det är ju som lilla julafton.
Och vem gillar inte julafton.

Ni ser.
Logik i kubik.

Insikt.

Det kommer bli en helt fantastisk sommar. Jag vet det.

Sangria-kalas i pipeline.

Har mycket rödvin och flertalet vänner. Hur svårt kan det vara?

lördagen den 19:e juni 2010

Idag.

Idag var det dags för picnic för oss som inte var bjudna på dagens bröllop. Värt att nämnas är att tårtan var smaskens och jag såg världens största kamera! Den borde åtminstone ha blivit bjuden på bröllop kan man tycka. Om det hade varit någon slags rättvisa.

Igår...

.... tog jag med mig några vänner för att dricka några glas vin. Det gjorde vi bra. Det ligger en hel del övning bakom det såklart.

fredagen den 18:e juni 2010

Livstecken.

Blir det inte för sent och blir jag inte för yr i mössan tror jag rent av att vi hörs ikväll. / Fröken-Ett-Glas-Vin-Är-Väl-Ingen-Konst.

tisdagen den 15:e juni 2010

Status - Upptagen.

Tiden räcker inte till. Vi får höras om en strax helt enkelt.

lördagen den 12:e juni 2010

Äntligen.

Plockar med mig en flaska bubbel och beger mig iväg på en väl efterlängtad utekväll. Det kommer att bli fab ! Ta-Ta For Now.

fredagen den 11:e juni 2010

Men fredag kväll.

Ögonen går i kors. Inte många knop ikväll. Dock kvarstår formeln..

Ösregn= Kompis+Godis +Film

..som det enda rätta för aftonen.

Vad gör ni?

Frukostdejt.

Imorgon åtta sharp har jag finträff med en agent.

torsdagen den 10:e juni 2010

Gårdagen.

Fallskärmsjägaren i all ära men när han börjar motsätta sig antalet verser i vissa sånger är vi inte så såta vänner mer. Han får onda ögat. Först vänstra. Sedan från högra. Sedan börjar jag om.

Den här smått dominanta lekledargenen hos mig är bara charmig.

Hämnd ljuva hämnd.

Ibland när man går på kalas och är borta en kväll kan man mötas av en slaktad toarulle. Jag är övertygad om vilka som ligger bakom den här upprepade gärningen. I say kattkorv!

onsdagen den 9:e juni 2010

Sommarfest pågår.

Oh Yes.

Presenter från Utlandet.

Det visade sig att om man varit snäll och känner någon som varit i Utlandet kan man både få en ost från Spanien och kakor från Holland. Stroopewafels är direkt beroendeframkallande vill jag lova. Det sade bara svisch så var hela paketet i min mage.

Sommarfesten.

Vi ska ju inte klä ut oss på sommarfesten?? Sjukt märkligt jag vet. Praktikanten och jag ska iallafall tillverka egna hattar vad kvällen lider. That's the spirit! Fungerar fint som plåster på såren. Jag är inte den som är den. Det här blir bra, det känns redan nu i luften.

tisdagen den 8:e juni 2010

Hemma.

När jag kom hem stod det en present från kattvakten och väntade.

Men även nöje.

Söndag.
Bloggbrunch på Haga Forum.
Gamla bekanta.
Nya bekanta.
Sjukt trevligt.
Gillar't.

Titta inte på nagellacket.

Innan den åker i samma låda som den andra.

Två bra saker.

1. Imorgon har kontoret sommarfest!
2. De lät mig vara envåldshärskare över sånghäftet.

Ungefär så.

Natten.

Jag hade ont överallt. Överallt. I kid you not. Men så in i helvete trött. Loppanlej genomled samma vånda men hade en släng av feber också. Någon timme efter midnatt kapitulerade jag och smörjde in hela kroppen med linement och tryckte i mig smärtstillande. Slängde iväg ett sms till någon jag visste var vaken.

"Kan inte sova. Den enda delen av min kropp som inte värker är mitt hår. Det är också den enda delen jag inte dränkt i linement."

Sedan vred jag mig genom natten och frågade Loppanlej varannan timme ifall hon var vaken. Rätt säkert kort eftersom hon också vred sig och drack vatten. Det brukar inte sovande personer göra har jag lärt mig. Det är ett ypperligt tecken på icke sömn.

måndagen den 7:e juni 2010

Målet.

Målgången var på klassisk mark.
Stockholms Stadion.
När man passerar mål och inser.
Nu är det över.
Nu är det verkligen över.

Då händer två saker.
Dels försöker man att inte svimma.
För hela världen snurrar.
När världen slutar snurra.
Det är då.
Det är då tårarna kommer.

När jag hade samlat ihop mig
Fått min medalj.
Fått mitt vatten.
Då är det hopp om livet igen!
Ringer Polly och meddelar:
-Banne mig!
Ringer kattvakten.

Inväntar Loppanlej som kommer strax bakom.
Så lipar vi båda igen.
Ett stående inslag vid marathon.
Men vet ni vad?
Det gör inget.
Jag tror det är så det ska vara.

Loppet ungefär.

Jag sprang.
Och sprang.
Såg Babsan.
Hon var rosa!
Någon ska ju vara det med.
Fortsatte att springa.
Levde för sportdryck & energybars.
Och druvsocker.
Fint knark!
Lyssnade på Lady GaGa.
Men även Moby.
Såg Loppanlej igen.
Hon fick en klapp på axeln.
Sedan fokus.
In tillbaka i löp-bubblan.

Vid 35 kilometer började mitt knä att göra uppror.
Sju jävla kilometer, tänkte jag.
Det kan man ta på ett ben.
Sprang vidare, hoppades på det bästa.
Mitt knä tog sitt förnuft till fånga.
Vi samarbetade åter.

När skylten för 40 km dök upp fick jag tårar i ögonen.
Och ökade tempot på ren vilja & adrenalin.

Starten.

På väg till starten säger jag till Loppanlej;
-Märkligt, så många idioter samlade på samma ställe? Hela tjugotusen stycken! Hur tänkte vi här egentligen?
-Mmm.
-Samt att vi betalat för att göra det här idiotiska. Ännu mer korkat.

Så stod vi en aningens nervösa i startfältet. Jag vinkade glatt när speakern frågade ifall det var några från Göteborg där. Han drog igenom grannländerna och de större städerna i Sverige med för övrigt. Till sist kramade jag om Loppanlej ( hon klagade på att det gjorde ont) hårt, höll hennes hand och önskade henne lycka till. Vi skulle ju inte ses på ett bra tag. Stoppade in musiken i öronen och gav mig av tillsammans med alla andra i startgrupp F...

lördagen den 5:e juni 2010

Får man vara stolt?

Jag är det iallafall.
Sprungit fyra mil och två kilometer.
(Det tog mig 5.11)


Ett jävla mara liksom.
En jävla mara.

fredagen den 4:e juni 2010

Stockholm.

Då bär det av. Imorgon smäller det. Galet nervös. Tyvärr var allt detta min egen idé. Ingen att skylla på ??? Hade varit rätt skönt.

torsdagen den 3:e juni 2010

En Mycket Liten Person.

En Mycket Liten Person och hans Ännu Mindre Bror ska vara kattvakt när jag är i Stockholm. Hans mamma får hjälpa till endel misstänker jag. Men det är ju ändå väldigt snällt! Han ska därför få en Mini-Saga i present. Kan vara lite kul tänkte jag. Rätt likt orginalet och som hans mamma uttryckte det "Vi tittar i garderoben efter ett par gula ögon så ser vi att allt är väl med henne". Saga är ju inte superminglaren när det kommer gäster så att säga. Inget man direkt kan anklaga henne för på något sätt.

Mina droger.

Ännu ett marathon inlägg.

Jag har börjat inse att det här med att springa 42 km med hjälp av vilja & normalkondition kan bli lite knivigare än jag insett. Mycket. Problemlösningen ser ut som följer. Den är väldigt genomarbetad.

1. Köpt på mig diverse svindyra uppladdningspulver. Även små tuber av vad kvinnan i kassan kallade raketbränsle. Hon sade att det där tar du när du håller på att gå in i väggen. Jag köpte raskt två stycken. Så skrattade jag nervöst och refererade under resten av samtalet till tuberna som "knark". Eller mer korrekt "mitt knark".
2. Har bokat in "Jag-vill-tacka-livet-öl". Oklart när. Men när jag åter är i livet. Kanske redan 2011. Eller rent av tidigare än så.
3. Det finns ingen nummer tre.

You can run but you can't hide.

Igår när jag var ute och rastade katt-bos i sele stannade min granne för att prata. Faktiskt visste jag först att han var min granne när han nämnde att vi bodde i samma port och att jag "bodde i Mårtens gamla lägenhet". Mårten själv bor några våningar upp. Sedan berättar ovan nämnda granne sakligt om vilka som bor i vår port. Efter det gjorde han en djupintervju med mig vem jag var. Ungefär då öppnades fönstret och en annan granne började frenetiskt att vinka åt Saga. Det var väl i den vevan jag plötsligt tyckte det blev lite väl mycket av grannsämjan på samma gång.


Det är fint med grannar men det kan ibland bli en smula för mycket. Eller som när min andra granne ( hon med katterna, kommer ni ihåg) sprang på mig i tvättstugan och undrade var Saga & Mumin var eftersom " vi har inte sett dem i fönstret på ett tag".

tisdagen den 1:e juni 2010

Business.

I arla morgontimma beger jag mig söderut. Så tidigt att jag är osäker på om det finns på klockan ens. Tillönskar sällskapet en sannerligen trevlig onsdag så syns vi om en liten mini stax.

Gröt.

Läser de två senaste inläggen och inser att man kan tro att det inte är någon som helst ordning på torpet hos mig. Ordning är det.

Det är det. DET.ÄR.DET.

Bara en sådan sak att jag äter gröt till frukost. Varje dag. Just det.